Finula- levande, sprudlande och tänkande

Vart tar tiden vägen?

2011-02-16T05:23:00.000-08:00

Att vara mammaledig är helt underbart. Jag och Celine går på promenader, snackar, tittar lite på tv och fikar. Hon fikar bröstmjölk och jag kaffe. Celine utvecklas mer och mer för varje dag som går och det är fantastiskt att se hur hon blir mer och mer bebis för varje dag som går. Vissa dagar sover hon en timme i vagnen eller i sin säng och då passar jag på att ta en liten paus från att vara mamma till att bara sitta och slöa i soffan eller diska om det behövs.

Det händer att Celine inte vill sova på dagarna och då går tiden till att leka med henne och det är fantastiskt det också. Det är väldigt roligt att se på henne när hon försöker åla sig framåt men hon har inte riktigt kraften till det ännu. Ibland blir hon så arg så arg att tårarna börjar spruta och då är det bra att jag finns där med min famn så att hon kan få gråta ut lite. Sen på kvällen kommer älskling hem och Celine får lite tid med andra mamma ocskå.

Det är helt fantastiskt att ha barn och jag känner mig så lyckligt lottad att ha fått ett litet pyre att ta hand om och vårda. Ibland sitter jag och undrar vad jag gjorde med all tid förr innan Celine kom till jorden, det verkar som om det var flera år sen men det är trots allt bara 5 månader sen hon kom. Det känns som om allt kretsar kring detta lilla liv just nu, det finns inte tid till något annat men jag antar att det ska vara så.

Förra veckan började vår mammagrupp och i morgon ska jag dit igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska ha tid att gå på mammagrupp jag har ju ett barn att ta hand om och som det känns just nu så vill jag hellre ta hand om henne än att springa på någon grupp. Å andra sidan ska vi prata om mat i morgon så det känns ganska aktuellt för Celine ska börja äta lite vanlig mat om en månad och då är det ju bra att veta hur man ska bära sig åt.

-finula, verkligheten kallar igen-

Mammapeng och ledighet

2011-01-17T23:04:00.000-08:00

För några veckor sedan gjorde jag i ordning min budget för 2011. Till min stora förtjusning fick jag ihop den! Eller ja jag får ju ta från min kära frus budget när pengarna inte räcker till. För csn ska ju betalas och tandläkaren som jag ska besöka nästa vecka. Det är inte lätt att leva på halva lönen men samtidigt är det värt det. Jag får ju den stora äran att vara hemma med vår underbara dotter. Jag börjar förstå alla skrivelser om att mammapengen borde höjas. Jag undrar hur ensamstående får ihop det här, för det är ju inte så att räkningarna minskar bara för att du bli mammaledig, de fortsätter ju att dimpa ner i brevlådan. Eller ja vissa avgifter försvinner ju som till exempel busskortet och lunch.

Det är underbart att få vara hemma och se vår fina dotter utvecklas till en härlig person. Visst hon gråter ibland så att det skär rakt in i hjärtat och ibland är hon så ledsen så att jag inte vet vart jag ska vända mig. Men det som slår allt är när hon tittar på en med sina fina ögon och ler sitt härliga bebisleende. Hon har skrattat två gånger men vi misstänker och hoppas på att hon skrattar fler gånger än två gånger i sitt liv. Celine har börjat tycka om att ligga på mage och det är bra för på bvc sa de att hon börjar få snedskalle men tydligen så försvinner det med tiden. Hon har även börjat tycka om sitt babygym lite senare än andra barn men det är ju så med barn att de utvecklas olika. Det viktiga är ju att trivas med sitt eget barn och se på dennes utveckling.

I höst ska jag jag börja jobba igen. Då ska min älskling få vara äran att vara hemma med Celine. Det känns både skönt och jobbigt att börja jobba igen. På ett sätt ska det bli skönt men samtidigt kommer jag sakna denna lilla loppa jättemycket! Jag hoppas på att jag inte missar första steget men risken finns ju! Men som tur är så har vi en videokamera som får gå varm så att jag inte missar sådanna saker helt. Äsch nu ska jag inte tänka så mycket på hösten utan njuta av den här tiden som jag har hemma.

-finula, njuter av mammaledighet-

Onödigt värre

2010-10-28T10:58:00.000-07:00

Idag var jag och Celine hos familjerätten och skrev under faderskapet. Vår donator skrev under att det är han som är den biologiska pappan till Celine så att min fru nu kan ansöka om adoptionen. Utan detta lilla papper kan det bli näst intill omöjligt att få igenom adoptionen.

Jag tycker att det är lite stört att skriva sådana papper jag menar han kommer inte att ha någon stor roll i hennes liv. Det är inte ett papper som gör dig till förälder utan det är dina handlingar som gör dig till förälder. Vem har nytta av att han har skrivit under detta papper? Inte jag eller min fru och fram för allt inte Celine. Det är enbart för att det måste finnas en pappa till barnet enligt den svenska lagen. Men när pappan inte är intresserad av att vara pappa vad gör man då? Jo då måste han skriva under ändå för att det ska vara så. Jag hoppas på att lagen skulle ändras så att man inte behöver böka så mycket. Det vore mycket bättre om de som vill vara föräldrar till barnet får vara det istället för en massa formellt skräp.

Hur som haver så hoppas jag på att adoptionen går igenom smärtfritt. Så att jag och min kärlek kan få stå som vårdnadshavare på vår dotter, eller jag står där redan men att hon kan få stå som den andra vårdnadshavaren. Det viktigaste är ju att Celine har kärlek omkring sig och människor som älskar henne istället för människor som är runt henne bara för att det står på ett papper.

Allt mellan himmel och jord

2010-10-15T07:02:00.000-07:00

Fyra dagar senare ska jag bli färdig med detta inlägg. För fyra dagar sedan fick jag lust att skriva ett litet inlägg här på min lilla blogg men det slutade med tårar första gången så jag raderade det. Andra inlägget blev avbrutet av en liten docka dvs. Celine hon ville nämligen ha mat. Efter ammandet ville jag inte längre skriva det som jag påbörjat vilket resulterade i ännu ett inlägg som blev raderat. Sen så gick det utför och det blev inget av det hela.

Mitt liv är helt underbart just nu jag har exakt allt jag vill ha och har velat ha. Celine är den viktigaste i mitt liv, att göra henne nöjd och glad har prioritet nummer 1. Det är helt ofattbart att hon redan är tre veckor gammal, och på fredag blir hon en månad gammal. Jag är inte helt hundra på att jag vet vart tiden tar vägen men dagarna går och jag har minst sagt fullt upp. Att se henne växa är helt underbart, det är lite frustrerande när man inte riktigt vet vad hon vill ha men jag och min kära fru är tacksamma för att hon än så länge inte fått kolik. Min fru åkte ner från nummer 1 men jag kan tänka mig att Celine ligger på första plats hos henne så det är ömsesidigt. Min fru har ju fortfarande en väldigt stor plats i mitt hjärta.

Här om dagen skulle jag åka iväg och köpa mat i affären så Celine fick vara kvar med min älskling hemma. Jag var nära på att ringa och fråga om allt gick bra men hejdade mig själv i sista sekund. Det är klart att det gick bra tänkte jag sen men det är svårt att släppa taget. Det är svårt att åka ifrån henne även om det bara är 20 minuters resor så känns det som en evighet när man inte är nära.

Min underbara fru började arbeta för drygt en vecka sedan. Jag tycker synd om henne som inte får vara med Celine hela dagarna men någon av oss måste ju tjäna pengar.

Vissa nätter när mina diamanter ligger och sover så ligger jag vaken, och funderar på hur det kan komma sig att jag hade en sån tur att jag fick allt jag ville ha och då kan jag bli rädd. För tänk om det tas ifrån mig vad gör jag då? Det är verkligen inte bra att ligga och fundera på sådant när man ska sova för det gör det inte lättare att sova då.

-finula, nu ska här vaggas ett övertrött barn-

24 timmars kärlek

2010-10-04T09:22:00.000-07:00

Efter nitton timmars förlossning var hon äntligen i vår famn. Vår fina dotter Celine är äntligen här. Känslan av att ha henne här känns overklig. Det känns som om det snart kommer någon och knackar på dörren och säger att ja nu ska jag komma och hämta henne. Men jag vet att det inte är så och det är skönt.

Celine tycker om att vara uppe på natten vilket gör att även finula är uppe mitt i natten. Det värsta Celine vet är när jag får skrattattacker mitt i amningen. Då brukar hon titta upp på mig och jag tror nog att hon tänker att jag vill inte ha någon milkshake mamma så lägg av att skratta. Exakt då blir det omöjligt att låta bli utan då bubblar det över ännu mer.

Vi har vart på äventyr också vi tre. Små korta äventyr såklart med tanke på att hon är så liten. Det är lite läskigt fortfarande att klä på henne kläder och ta henne ut på promenad för man vet inte riktigt hur mycket kläder man ska ha på henne för vi vill inte att hon ska frysa men inte heller tycka att det är för varmt.

-finula, det är nu det roliga börjar-

Konsten att ta det lugnt

2010-08-27T04:36:00.000-07:00

Nu är det inte många veckor kvar tills att det dags i alla fall om pyret kommer när den är beräknad. Det gör den lilla förmodligen inte för de gör ju sällan som man vill. Jag går mest omkring och är trött som bara den. Jag är inne i min andra vecka av trötthet nu och igår fick vi svaret på varför. Mina värden var inte som de ska.

Nu är jag sjukskriven på heltid. Läkaren frågade inte ens om jag ville utan hon skrev sjukskrivningen utan att fråga mig. Idag har jag då fått träna på att vila och ta det lugnt. Jag har kommit fram till att jag är ganska duktig på det. Min kära fru får städa och hålla ordning här hemma men just nu känns det som om det kvittar att det är lite stökigt. Det viktigaste är att vår son eller dotter mår bra och att jag mår bra.

Jag borde verkligen passa på att ta det lugnt nu för jag kommer ha det fullt upp sen när bebisen är här. Vi håller på att bli riktigt otåliga nu. Är det en liten flicka eller en liten kille i magen? Vi vill veta men det är drygt 5 veckor kvar så vi måste ha tålamod.

-finula, övar på att ta det lugnt-

Tråkdag

2010-08-15T06:17:00.000-07:00

Jag skulle igår haft finbesök av en liten bebis men det blev inte så för min kropp bestämde sig för att bli sjuk. Jag vaknade i fredags med ont i halsen och snorig men jag tänkte att det måste väl ge med sig om jag bara ignorerar det. Så var inte fallet utan det blev bara värre.

Igår hysterisk som jag är med tanke på pyret så ringde jag sjukrådgivningen. Det var ingen fara för pyrets del enligt honom och av rösten att döma så tänkte han nog dumma hysteriska förstföderska. Men det är lugnt förstår ni för huvudsaken var att jag fick veta att pyret mår bra och inte blir förkyld bara för att jag blir det. Inte ens fostervattnet ska rubbas utan bara jag som blir varm.

Idag måste jag diska för jag struntade i det igår för jag orkade bara inte. Idag mår jag lite bättre men jag ska inte ut och gå och inte anstränga mig mer än att diska. Jag har nämligen som vana att alltid göra en massa saker när jag mår lite bättre men nu måste jag ge mig och ta det lugnt.

Pyret lever loppan i magen och allt känns helt perfekt för då vet vi att pyret mår bra. Nu är det ca 7 veckor kvar innan pyret är beräknat att komma så det är inte långt kvar. Det är så många som längtar efter att få se pyret så jag hoppas att han inte dröjer allt för länge med sin ankomst.

-finula, ingen duktig på att vara sjuk-

...och snart är även min semester slut..

2010-08-13T01:53:00.000-07:00

Det börjar sakta dra ihop sig nu till jobbstart. Jag har bara helgen kvar och på måndag är det meningen att jag ska befinna mig på arbetet. Jag antar att jag är en av de sista människorna på jorden som ska säga att åh nej är semestern redan slut men jag säger det ändå. Jag har nu haft åtta härliga semesterveckor men inte katten känns det roligare att gå till jobbet för det. Semestern har varit helt fantastisk och jag känner mig riktigt utvilad.

Den största anledningen till varför jag inte jublar inför måndagen är nog att jag vet att snart ska jag vara mammaledig. Sitta där på måndag och verka intresserad av vad som kommer hända det här läsåret är inte riktigt min grej. För om jag ska vara ärlig så struntar jag i det. Det känns som om det inte angår mig riktigt även om det gör det i allra största grad. Det som jag är intresserad av är pyret och hur pyret rör sig i magen och om kläderna vi köpt passar eller är förstora. Det skulle jag vilja prata om på måndag och förhoppningsvis så kommer min kollega på måndag som ska ha barn i september så kan vi prata om sådana viktiga saker ihop.

Jag är även lite bitter (läs mycket) alla på jobbet ska få flyga till Riga på onsdag och gå på konferens men inte jag inte för flygbolaget säger nej. När jag sedan läste vidare så såg jag att om jag ändå skulle vilja åka och det skulle hända något så är det jag som får stå för notan. För det finns inget försäkringsbolag som går in och betalar en sjuktransport hem från Riga till Sverige. Kostnaden för ett sådant flyg ligger på omkring 150 000kr då slog det mig att det var kört. Vi får ta Riga nästa år jag, pyret och älskling.

Nu ska min sista lediga dag, förutom helgen firas genom bokläsning, lätt städning av lägenheten och en kort promenad.

-finula, hatkärlek till jobbet-

När inget blev som jag tänkt mig...

2010-08-09T03:39:00.000-07:00

För några år sedan mötte jag mitt livs kärlek och hon tog mig med storm men det är inte riktigt där det började gå åt en annan riktning än jag tänkt mig. Nej det började tidigare ungefär ett halvår tidigare.

Jag hade bestämt mig för att skaffa barn med en främling. Det var ju inte ett förhållande jag var ute efter, utan ett barn. Så det spelade inte så stor roll vem som skulle bli den som jag var tvungen att ha sex med. Så här efteråt är jag rätt så tacksam över att det inte blev så som tänkt mig med den saken för det jag inte riktigt tänkte på var alla sjukdomar som man kan drabbas av när man har sex med främmande människor hej vilt. När jag några månader efteråt träffade min blivande fru så kändes det bättre det kändes mer rätt att skaffa barn med henne.

Vägen till att få in pyret i magen var ganska krånglig och inte direkt så romantisk som man skulle kunna tänka sig. Men när han väl var där inne så var lyckan total. Jag tänkte att jag skulle nog gå upp en 5-6 kilo för jag hade hört att bebisen väger ungefär 3 i slutet och sen måste man ha lite fostervatten och sånt som hör till. Jag fick snabbt tänka om då jag gick upp mina 5 kilo redan andra månaden nu är jag inne på runt 20 kilo och det är cirka två månader kvar. Så även här blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag är så glad att vi snart ska få träffa vårt efterlängtade pyre så vikten spelar inte så stor roll för tillfället.

En annan rolig sak är det här med bristningar jag skulle nämligen inte ha några sådanna utan jag skulle smörja min mage noggrant varje dag och därmed slippa bristningar. För tillfället ser jag ut som en zebra på magen så bristningarna har jag nog fått allt. Men det är inte mycket att göra åt utan bara gilla läget.

Just nu sitter jag och försöker fantisera om hur livet med pyret kommer bli och vilka regler vi ska ha i framtiden men förmodligen borde jag lägga ner dessa också och lära mig av mina andra misstag och tänka att det kommer förmodligen ändå inte bli som vi tänkt oss.

Även om inlägget verkar vara mörkt så är det inte meningen för vi längtar efter pyret och pyret får som han vill inne i min mage. Vill han ha mat så måste jag äta och vill pyret sparkas hela natten igenom så får jag vackert stå ut med det. Växer magen för fort så får det bli lite fler zebra ränder för vad spelar det för roll i framtiden. För allt det här är värt varenda sekund den dagen pyret kommer ut med buller och bång.

-finula, längtar efter resultatet-

Gott och blandat

2010-07-12T11:10:00.000-07:00

Det skulle åska här om dagen, men ingen åska och inget regn. Skönt tycker väl de flesta men jag tillhör de som väntar på regnet och åskan. Jag kände till och med hur det luktade regn i luften men förmodligen var det bara inbillning Det kom lite regn idag men lite regn gör inte saken bättre jag vill ha massvis med regn som bara öser ner från himlen. Ja du den som väntar på något gott väntar väl alltid för länge.

Igår var vi på gålö, det var hur skönt som helst jag satt i skuggan och frugan satt i solen och njöt. Jag är inte den som brukar ligga i skuggan men det var hur skönt som helst. Sen gick vi ner till vattnet och doppade oss. Pyret trivdes i skuggan och jag förstår honom. Det var första gången på länge som magen vart sval igen.

Idag var vi och hälsade på min vän och hennes nyfödda bebis. Han var så fin så att jag blev helt till mig, och det gör ju inte att man längtar mindre efter pyret direkt. Min älskling vart också helt såld på det lilla livet som låg och sov, han var verkligen underbar. Det var även trevligt att träffa min vän igen efter ja vad kan det vara ett år. Vi är verkligen bra på att träffas, vi får nog se till att ses lite oftare fram över.

-finula, drömmer om att det ska bli oktober-

Förvirrad

2010-07-08T02:54:00.000-07:00

Jag går omkring och känner mig allmänt förvirrad. Det är jättejobbigt faktiskt för det känns som om jag vandrar utan mål. Jag bara traskar vidare i min lilla bubbla. Det jobbigaste är när min kära fru frågar vad jag gjort eller vad någon sa när jag pratade med de, för då har jag plötsligt inga svar. Ja vad sa den personen och vad pratade vi om, ingen aning blir svaret ofta eller om jag har tur så lyckas jag komma ihåg något litet som den personen sagt. Det svåraste är att komma ihåg vad jag gjort. Ja en hel dag har gått men jag minns faktiskt inte, sen några timmar senare kan jag komma på någon liten sak som jag gjort.

En annan jobbig sak är att jag kan lägga saker på ett ställe som verkar vara hur vettigt som helst. Sen när jag behöver sakerna så är det som om någon flyttat på de för jag minns att jag lagt den och den saken där. Oftast så hittar jag sakerna på ett helt annat ställe än där jag minns att jag lagt dem, så jag antar att jag hade fel.

Jag hoppas att det ger med sig snart jag vill inte bli senil ännu i varje fall för vi ska ju ha barn. Pyret måste ju ha två fungerande föräldrar vad finns det för vits annars med det hela. Jag funderar på att gå på någon form av avslappning. Det finns ju att göra hemma också. Man får andas in och andas ut och hoppas på att det löser sig.

-finula, tur att huvudet sitter fast på kroppen-

Konsert

2010-07-07T00:10:00.000-07:00

Jag längtar tills vi ska ha semester, jag och älsklingen. Vi ska på konsert nämligen inte för att det är det enda vi ska göra men på något sätt ser jag mest fram emot konserten av alla saker vi ska göra. Vi ska ner till Göteborg och lyssna på pink som förband har hon takida och det gör konserten ännu bättre. Min kära fru fick biljetterna i födelsedagspresent och jag som ville ge dem i förväg fick som vanligt hejda mig.

Pyret har inte så mycket att säga till om. Pyret går dit jag går så nu får pyret gå på en till konsert. Vi "tre" var tidigare på lady gaga och pyret rörde på sig som en tok innan han somnade. Så jag hoppas att pyret tycker om pink också. Som tur är så är inte ljudnivån så hög i och med att ullevi är utomhus och vi ska inte stå längst fram.

Nä nu ska jag sätta mig på vår fina uteplats och njuta av värmen. Med mig ska jag ha min bok som jag håller på att läser, shantaram.

Finula, längtar tills vecka 29-

Go pyret

2010-07-05T00:14:00.000-07:00

Pyret har invaderat min kropp ordentligt. Jag svettas, mår sjukt illa, är hungrig hela tiden, vaknar varje gång jag vänder mig om i sängen och känner sparkarna i magen hela tiden.

De första sakerna är ju inte så underbara men sparkarna i magen och kullerbyttorna gör det hela värt det flera gånger om. Vi älskar att sitta i soffan och känna pyret sparkas och göra dessa kullerbyttor. Tänk vad det rör sig. Hur kommer det sig att den lilla orkar röra på sig så mycket?

Jag sitter fortfarande och väntar på vad jag ska bli sugen på men jag kan inte komma på något speciellt som jag skulle vara mer sugen på nu när jag är gravid till skillnad från annars. Det enda jag vet är att jag mår illa av olika saker hela tiden. Ena dagen kan jag t.ex. äta varmkorv medan dagen efter så är det, det äckligaste jag vet. Det är ju lite irriterande men vad står man inte ut med.

Pyret kommer om ungefär tre månader, ja det går inte att säga exakt för jag antar att pyret kommer när den är redo. Samtidigt så är den beräknad att komma om prick tre månader idag. Men som en smart person sa vi börjar inte livet med att komma i tid så hur kan man förvänta sig att folk ska komma i tid överhuvudtaget?

-finula, njuter av pyrets liv i magen-

Lägenhet eller hus?

2010-07-01T00:41:00.000-07:00

Förr tyckte jag att det var bättre att bo i en bostadsrätt än att äga ett helt hus. Vad var det för skillnad? Men ju mer jag tänker på det desto större blir övertygelsen om att pyret ska växa upp i ett hus. Det är klart att lillen ska ha det allra bästa eller hur? Frågan är bara var hittar man huset där man vill bo? Och framför allt hur ska jag och frugan komma överens om var vi ska köpa huset? Vi är i varje fall överens om att vi måste ha jobb båda två vi kan ju inte direkt bara ta pyret och sticka? Det vore väl ganska idiotiskt rent ut sagt.

Vi har tittat på lite hus och kommit överens om att vår budget inte tillåter lyxhus direkt. För att vara exakt så tillåter budgeten ett mindre hus men vem har sagt att man måste bo i ett slott? Jag tror att pyret blir nöjd bara den får en gräsmatta att leka på och lite bärbuskar. När tanken på hus slår mig så känner jag mig gammal sådär jättegammal som jag inte vill vara. För det är väl så att det bara är gamla som skaffar hus men jag får ge mig. Mina fördomar får väl gå och lägga sig så att jag kan leva ett normalt liv.

Vi kommer inte att flytta förrän nästa år så att grubbla på tankarna just nu är väl ganska dumt. Visst är det bra att titta lite men som sagt det är inte årets stora projekt det känns som om det räcker med det vi har gjort och det vi har framför oss. Två saker per år borde vara perfekt. Sen får man se hur det går nästa år med hus och andra projekt.

-Finula, nöjd med sina beslut-

Billigt?

2010-06-29T00:50:00.000-07:00

Nu var bilen färdig. Det var tydligen inte fel på den utan det var bara kamrem som skulle bytas och handbromsen dras åt. :) Sen bytte han något filter till kupefläkten också och det var tydligen tur det för den hade nog inte blivit bytt på väldigt länge misstänkte han.

Det blev en billig lagning av bilen och nu vet vi att den håller i varje fall fram till hösten för då ska det väl bytas lite saker på den igen. Det är väl så med bilar att de ska lämnas in lite då och då för att de ska hålla så länge som möjligt.

Jag sitter och funderar på om det var så billigt att laga den trots allt men jag tror det. Ordet billigt är väl fel egentligen att använda snarare inte så farligt dyrt som vi hade räknat med. Så nu höll budgeten i varje fall och jag som misstänkte att det skulle bli hur dyrt som helst. Det hade förmodligen kunnat bli hur dyrt som helst också om vi hade haft otur. Om det är någon gång som det kan bli hur dyrt som helst så är det tydligen när kamremmen går av och slår sönder hela motorn. Usch vilket hemskt scenario men som tur är slipper vi det.

Glädjen över bilen kommer bli långvarig hoppas jag och i eftermiddag får vi hämta hem vår fina volvo. Då ska vi även ta en tur till babyland och se om vi får hämta ut vår babybox sen ska jag köpa ett stöd som gör att ryggen förhoppningsvis håller ett tag till. :)

Men först innan allt detta så blir det mellanmål och efter det blir det till att sitta i telefonköer. :)

-finula, glad och hungrig.-

Budget

2010-06-28T00:38:00.000-07:00

När jag träffade min lilla älskling så lärde hon mig att man måste göra en budget så att man har koll på vart pengarna går. Innan jag träffade henne så gjorde jag av med pengarna jag hade och så var det med den saken. Hade jag inga pengar kvar så hade jag inga pengar kvar och tvärtom så klart. Nu är jag helt besatt av min budgett eller nej det är jag inte men jag har koll. Jag satt nyss och fingrade lite på den för att se hur olika lösningar skulle se ut. Det är ganska skönt faktiskt att ha koll på vart pengarna tar vägen. Nu vet jag att det har gått väldigt mycket pengar till pyret och med all rätt. Pyret får kosta pengar det är bara så. Det är ju vi som har sett till att pyret är på väg så lite sent att ångra sig nu, inte för att vi gör det heller.

Vi var tvungna att lämna vår lilla jordgubbe på service idag. Bilar är bra när de fungerar men när de ska lagas så kostar de pengar. Nu förväntar jag mig inte några stora summor direkt utan det rör sig max om ett par tusen. Det ska fixas med en ny kamrem och sen en felsökning. När det kommer just till bilar så har man inte så mycket att välja på. Vill man köra bil så måste man betala det är väl bara så. Det som var skönt var att elhissarna till fönstrerna fungerade trots allt. Så vinterns krångel berodde nog bara på att den hade fryst fast. Så jag beslöt mig för att ta bort det från att fixa listan som bilmekanikern skrev. För jag hade ner fönstrerna och sen tog jag upp de igen så det ska inte vara något krångel. Blir det trassel med elhissen igen så tar vi det då. Nu vet ju både jag och älskling att mekonomen fixar det annars för en rätt så bra prislapp. I varje fall att få upp den. ;)

Nu ska jag ta och ringa lite samtal och förhoppningsvis få lite bra svar.

- finula, äntligen lite lugn och ro-

Gravidtankar

2010-06-19T04:22:00.000-07:00

Jag och frugan ska ha barn snart. Eller det är inte riktigt dags ännu då pyret kommer i början av oktober eller mitten av september. Det är ju inte vi som bestämmer utan det är livet i magen som gör det. Det är häftigt att känna den lille sparkas i magen det finns nog inget som är så häftigt som att få känna sparkarna mot handen. Det jobbiga är att jag inte känner igen min kropp. Jag har nog inte riktigt smält hur stor jag har blivit. Samtidigt vet jag att pyret kommer först det är pyret som bestämmer just nu för tillfället. Vi har redan köpt en barnvagn och lite möbler till bebisen. Det gör att man längtar ännu mer så frågan är väl om det var det smartaste man kunde göra men gjort är gjort och en dag måste ju det göras.

Vi går på mammagrupp eller föräldragrupp heter det väl. Vi går där och märker att vi inte passar in. Det gör ju egentligen inte så mycket men med så många gravidhormoner i kroppen så gör det plötsligt hur mycket som helst. Vi går därifrån och känner att shit vi är nog inte tillräckligt gay men vi är för gay för att vara hetero. Frågan är var passar vi in? Men förmodligen passar vi perfekt in i vår lilla bubbla där vi kan leva och det är väl det som är meningen att man ska trivas i sitt eget liv. Vi tänker inte skapa problem som inte finns och trivs bra med att alltid prata om saker som stör oss istället för att gå omkring och vara irriterade. Hur som haver så är det ju ingen som tvingar en att umgås med de i gruppen, det kan ju vara så att det finns några andra som tycker som oss där så vi får väl se helt enkelt.

Jag trivs i min nya kropp samtidigt som jag inte riktigt har accepterat den men vill man ha ett pyre så är det bara att stå ut antar jag.

-finula, gravidtankar gör en galen-

Den underliga frisören

2010-04-28T11:39:00.001-07:00

Jag var hos frisören idag. Jag skulle färga håret och det kändes bra innan jag fick reda på att min vanliga frisör inte skulle färga håret. Sådana saker gör mig nervös, jag tycker inte om idén att se hemsk ut i håret inför min kära nämligen. Jag vill ju inte att hon ska tänka att usch är det hon jag ska vara med? Hur som haver så blev håret helt ok för min vanliga frisör sa vilka färger jag skulle ha så hon hade koll. Undra om min osäkerhet syntes?

Efter att hon tvättat bort färgen så skulle hon föna mitt hår och hej och hå hon fönade en fin kärring frisyr åt mig. Helt ärligt jag är faktiskt inte 50 utan 28 lite koll borde hon väl ha på vad som är inne? Men tyvärr så verkade det inte som det så där satt jag med mitt hår som hade helt okej färg men ack så konstigt fönat. Vad kunde jag göra? Vara tacksam för att hon höll saxen så långt borta från mig som möjligt förmodligen.

På vägen hem så märkte jag hur folk tittade på mitt hår, jag vet att de inte tyckte att det var något fel på färgen men jag vet att det var fel på frisyren. Inte min stil av frisyr så det var inte så mycket jag kunde göra åt den just då men när jag kom hem kunde jag det. Så nu ska jag göra en hårinpackning och se till att inte se ut som en 50 åring i håret utan snarare som en 30 åring.

-finula, fin i håret igen-

Vad gör man?

2010-04-25T00:08:00.000-07:00

Vad gör man när man vaknar klockan halv åtta på morgonen och känner hur energin sprudlar i kroppen? Det är ingen idé att lägga sig och sova igen för det fungerar ändå inte. Om jag hade legat kvar i sängen hade jag bara väckt älsklingen och då blir hon lite sur så jag tänkte undvika det. Så nu sitter jag här någon timme senare och njuter av det fina vädret som är utanför. Jag har ätit frukost och tittat på tv. Frukosten var god men tv:n säger bara dumma och tråkiga saker. Det är lite underligt hur dåliga serier det visas på tv egentligen Jag tittade lite på barnprogram men efter en halvtimme kändes de lite larviga det var inte riktigt jag. Underligt är det väl inte för jag är ju vuxen.

Vad kan man då hitta på när man vaknar tidigt? Jag skulle kunna diska men det har jag ingen lust med, jag har ingen lust att börja damma och ingen som helst lust att damsuga och det skulle till och med väcka älskligen. Det jag skulle kunna göra är att gå en promenad men då vill jag gå med älsklingen.

Just nu så lyssnar jag på morgon nyheterna. Det känns lite tråkigt för de pratar om Madeleine och hennes fästman. Kan man inte låta de vara ifred? Jag är personligen inte ett dugg intresserad av att höra på människor som ska sitta och fundera, snoka och komma överens varför de har gjort slut, om det var rätt eller fel och vad det här betyder för Sverige. Helt seriöst folk har väl gjort slut i åratal och inte har jorden gått under för det. Låt människorna göra slut om de vill. Det är ju inte så synd om henne om man ser det så då hon åkte till New York för att ta det lugnt jag hade också kunna åkt dit varenda gång jag gjort slut med någon. Men tyvärr jag har inte pengar till det.

Nu ska jag nog gå och diska i varje fall sen ska jag gå en kort promenad. :)

-finula, en vecka kvar tills jag är gift-

Otålig

2010-04-16T08:16:00.000-07:00

Jag börjar bli lite otålig för tillfället. Det känns som om tiden slöar sig fram bara för att jag vill ha maj nu. Jag orkar snart inte längre hålla mig, jag vill säga ja nu! Å andra sidan så låter jag som mina elever just nu för de tror också att maj är jättelångt borta så de behöver inte anstränga sig på lektionerna just nu för uppgifterna ska inte lämnas in förrän i maj ändå. Sanningen är ju att maj faktiskt är om två veckor och då blir jag mindre otålig.

På tal om otålighet så vill jag göra det fint i trädgården också, och det ska faktiskt bli väldigt roligt. Då får jag njuta av en under bar trädgård i år igen. :) Men jag ska inte göra i ordning där förrän i maj heller för våra kära rådjur som bor i knutarna kommer och äter upp alla blommor som planteras innan maj.

Så frustrationen höjs och jag blir bara trött och otålig men den som väntar på något roligt väntar ju alltid förlänge.

Nu ska klagomuren umgås med sin älskling.

Ibland, bara ibland...

2010-04-04T13:17:00.000-07:00

Ibland får jag nog av allt då skulle jag lika gärna kunna gå och gömma mig. Men jag vet ju att det går över tillslut. Den här tillslut kan däremot ibland vara väldigt långt borta och ibland väldigt nära. Jag tappar lätt bort tråden nu för tiden och det är riktigt jobbigt jag hatar att tappa bort tråden det kanske är därför som jag får nog lättare just nu än förr.

Det som är tryggt att veta är ju att älskling alltid är nära hur jag än känner mig, hon finns där vid min sida och påminner mig när jag går lite för långt men jag kan inte rå för det inte nu och inte sen, får jag nog så får jag. Det är som om orden kommer först och sedan tanken tog jag i för hårt eller inte. Oavsett vilket så måste jag komma ihåg att det är jag bara jag som kan ta konsekvensen av det jag har sagt eller gjort. Det kan jag oftast, det är inte ofta nu längre som jag inte kan stå för det jag sagt eller gjort. Förr kunde jag säga saker och göra saker som jag inte alltid stod för men det är väl det som kallas för mognad att stå där sen och tänka att ja jag gjorde ändå rätt även om det svider för andra, att lita på sig själv är det allra viktigaste.

Det som är jobbigast är när det finns folk (inga namn nämnda) som tror att de vet ens bästa när de inte har en aning om något. Då får jag nog men explosionen syns inte utanpå utan den känns bara inuti och sedan känner jag röken försvinna genom öronen men jag vet att den syns inte heller och bra är väl det för fatta vad fult det skulle vara. Hur som helst så tycker jag inte att det finns någon som kan sitta och säga gör så här, eller tänk så här, för jag tänker väl det jag vill och gör väl det jag vill. Samtidigt är det lite synd om dessa människor fatta vad jobbigt det måste vara och sitta och tycka saker om andras liv hela tiden, då försvinner väl ens eget liv eller? Att bygga upp ett liv på någon annan är värdelöst att hitta sitt eget kan vara jobbigt men ack så befriande när det väl är gjort. Och nej jag vet inte vad jag vill ha sagt, ville nog mest bara skriva av mig här där det finns färre läsare.

-finula, irriterad in i fotknölarna-

Giftemål

2010-02-10T09:16:00.000-08:00

Haha jag hade inte kunnat trott på det förr men jag ska gifta mig. :) Det känns faktiskt fantastiskt men som sagt skulle någon berättat för mig att jag en dag ska gifta mig så hade jag nog bett dem att sluta ljuga. Det intressanta kommer nu när vi har skickat iväg inbjudningar min lilla släkt är ju så otroligt negativa och cyniska så de kommer förmodligen bara gnälla och fråga om de i princip måste komma. Men jag har perfekta svaret, nej det behöver ni inte om ni inte vill. Det här är ju ett fritt land. Jag är i varje fall överlycklig för jag kommer få en underbar fru.

Nyårslöften

2010-02-05T07:22:00.000-08:00

Jag gav några nyårslöften i år. Det gick väl sådär kan man säga. Jag tror att den enda punkten som jag faktiskt har hållt till hundra procent är att jag ska börja träna mer regelbundet. Eller ja jag tränade väldigt regelbundet förra året också nämligen en gång i månaden. Men nu i år ska det vara tre gånger i veckan. Den här veckan har det inte blivit så för jag har varit lite sjuk. Jag mår faktiskt bättre nu så jag ska faktiskt träna på måndag igen. De andra nyårslöfterna blev för svåra men jag kanske rycker upp mig när tillfälle ges.

Det roliga med att träna mer i år är att jag redan kan se resultatet. Jag blir gladare, piggare och ser mer vältränad ut. Jag måste ju bli stark så att mina elever tror att jag är stark och kan klå ner dem på nolltid. Äsch jag bara skojade inte skulle jag klå ner dem det är ju nämligen förbjudet.

Mitt andra löfte var att inte äta några sötsaker på några månader, den höll en månad så jag ändrade lite i den och sa att jag ska inte äta sötsaker lika ofta som förr. Vilket resulterade i sötsaker en gång i veckan. Jag är nöjd och mitt humör är nöjt :)

-finula, redigerar lite i löfterna-

Lurad!

2009-10-28T09:13:00.000-07:00

Ibland så traskar jag på utan att riktigt fundera på vart det var jag var på väg men sedan kan det hända saker som gör att jag trotsallt är tvungen att tänka efter och gå tillbaka in i mig själv. Händelser som just detta.

Jag har gått på kurs, nej inte med Kurt men en annan givande kurs som hette konsten att stå pall. Där fanns det riktigt bra människor och jag kan sakna att inte ha de omkring mig. Den värme som fanns där finns inte på många ställen och framför allt inte på mitt jobb.

Ja vad var det nu som fick mig att bli navelskådare igen då? Jo det var så här att på kursen så pratade de om vikten att vara sig själv, att lyfta fram eleverna och ge de möjligheten att vara sig själv och växa i sig själv. Det fick mig att börja tänka på min egen tonårstid som inte direkt var som en blomsteräng men den var väl inte heller som en mörk tunnel men på många sätt fanns det saker som hade kunnat vara bättre.

Hur som haver så när jag var liten så tänkte jag på hur skönt det skall bli sedan när jag skall få äran att bli vuxen och äntligen få vara mig själv. Hur skönt det skall kännas att säga att nej jag tycker inte om killar på det sättet utan jag tycker om tjejer och sedan strunta i vad andra tycker och tänker kring det. Såhär efteråt kan jag känna mig lurad, för blev det så? Blev jag den där vuxna som kan vara mig själv, kan stå och säga jaha du undrar vad min man heter men nej så är det inte jag har en flickvän och i framtiden en fru. Det är sorgligt att jag som skall försöka fostra framtiden inte ens nu i vuxen ålder kan vara mig själv för jag är orolig för vad alla andra skall säga. Hur kommer det sig att jag tycker att alla andra är mycket viktigare än jag? Varför är deras liv lite bättre än mitt?

Jag känner mig lurad, snuvad på konfekten. Det känns lite som om någon sitter där uppe och tänker jaha du trodde att du skulle få vara dig själv men du nej det tycker inte jag. Sitt du där och var annorlunda du men säg inte det till någon bara för det blir så jobbigt då för alla andra. Alla andra? Vilka är alla andra och varför varför finula anser du att de är viktigare än du? Tror jag att jag skall få något pris sen i slutet av det här, ett hederspris eller där det skall stå att du var i alla fall medgörlig.

-finula, trött på normen-

Tankesnurr

2009-10-17T04:13:00.000-07:00

Barnet inuti mig är trött, hon är förbannad, glad, envis och helt ur gängorna. Jag försöker bestämma över henne men det märks tydligt att hon tagit över, hon har erövrat hela min kropp och tankeverksamhet. Det är inte jag som bestämmer det är hon, och hennes vilja är min lag tydligen.

Jag har kommit på att jag har blivit vassare och mer bestämd tack vare barnet. Jag säger ifrån och ifrågasätter andra men även mig själv. Det jag undrar ibland är vart skall det här sluta men jag antar att det handlar om balans det ordet som jag inte hunnit fram till ännu men det kommer antar jag. Hon visar vägen och jag följer snällt med henne. Hon sitter på min axel och viskar saker åt mig som jag inte alltid vill höra men jag lyssnar och tänker att kan hon inte ge sig eller?

Nu är det inte så att barnet är helt ont heller hon är snäll det är hon jag misstänker att hon på något sätt försöker visa mig vem jag borde vara istället för att vara en snäll liten nickedocka så bör jag tänka och gå dit där det känns tryggt, där jag känner att jag trivs. Det är dit jag är på väg efter 27 år i snurr så är jag på väg att landa. Det lustiga är att jag inte trodde att jag skulle landa såhär utan jag trodde att det var klart att saker och ting skulle bli som jag trodde då men det är tydligen inte så att man kan följa en mall.

Igår var barnet trött, hon tog sin stora träklubba och dunkade mig i huvudet så att jag somnade. Jag som vanligt oberedd på denna plötsliga händelse somnade på en minut men en dag som sagt är jag beredd frågan är när? När är barnet färdigt med mig det är frågan och när är jag redo att möta barnet och bli ett med det?

-finula, den okända vägen är alltid bäst-

Glädje

2009-10-07T03:03:00.000-07:00

Efter att ha befunnit mig i källaren ett tag så har jag tagit raska steg ut igen till det fina vädret. Eller ja fina och fina men i alla fall har jag bestämt mig att ta djupa andetag och andas in den fina luften istället för det mulna och mögliga doften av pessimism. Det finns hopp och det är det jag skall känna just nu.

I morgon gör jag ett nytt försök till att gå till jobbet igen. Jag skall le och skratta och vara mig själv. Det är kul att leva och det är det jag vill förmedla jag skall bara begrava de dåliga tankar som dyker upp utan förvarning. Tänk om man skulle kunna få ett brev eller ett mail innan att du snart så kommer det komma bakslag som kommer få dig att falla bakåt men ta det lugnt solen lyser snart igen. Nej sådant finns inte tyvärr.

Jag längtar efter morgondagen faktiskt om jag skall vara ärlig, längtar efter att få sprida mina vingar över mina elever och hjälpa de till att lyckas i sina små liv. Det är fantastiskt att vara lärare för jag får äran att träffa alla dessa små individer och försöka forma de så som jag skulle vilja att de skall bli. Mitt mål är att få de till att bli små individer som tänker för sig själv och är öppna mot allt som finns omkring oss och jag hoppas att jag lyckas. De är verkligen superfina de små tonåringarna.

Längtar efter mitt hjärta hon kommer hem sen ikväll och då skall vi mysa och ha levande ljus och må bra. Hon ger mig styrka och ger mig glädje hon är den som räknas i mitt liv.

-finula, känner värmen i kroppen-

Energisparläge

2009-09-22T10:26:00.000-07:00

Det känns som om min kropp går på sparläge, jag sparar min energi till viktigare saker än det som händer just nu. Jag är trött och målet är att hålla ut tills den dagen jag får känna mig pigg. Vakna utvilad och känna att det är kul att leva, den dagen är inte idag. Inte för att jag inte känner att det är kul att leva bara det att det skulle vara roligare att leva om jag hade mer energi och mer tid.

Idag känns allt fel. Det känns som om jag gör helt galna beslut sitter och säger helt sjuka saker och bryr mig förmycket. Kan man bry sig förmycket? Ja jag tycker det i varje fall. Om någon skulle fråga idag så skulle jag inte kunna bry mig mindre. Jag vill ha energi jag vill ha en tank med kraft stående bredvid mig så att jag kan fylla på med pumpen när jag behöver ha mer. Det fungerar inte så men det skulle vara roligt om det gick. Men det går inte det vet jag också men drömmar är allt jag har just nu och därför ska jag spara på de. Jag märker hur mitt humör förändras när jag blir trött och slut på energi men inte ens det orkar jag bry mig om. Nej idag orkar jag bara bry mig om hur synd det är om mig. Vilket det inte heller är på riktigt.

-finula, tar tacksamt emot energi-

Leva eller överleva?

2009-09-15T09:26:00.000-07:00

Länge trodde jag att livet gick ut på att hitta ett sätt att överleva skiten att tillslut när du hade kämpat tillräckligt länge så kom belöningen, du skulle äntligen få börja leva istället. Men nu var det inte så det låg till tydligen. Efter 28 år har jag äntligen kommit fram till att jag valde att överleva så att många fick leva men nu har jag fått nog jag orkar inte vara någons extra lunga så att de får syre men inte jag. Hur gör man för att bli ännu starkare? Tar man järntabletter då eller? Vem har rätt och vem har fel? Det är den stora frågan.

Jag är tacksam för att mitt hjärta kom in i mitt liv precis vid rätt tillfälle. Hon får mig att leva fullt ut, jag behöver inte skämmas för henne när jag säger dumma saker. Jag får vara dum jag får ha dumma tankar bara jag inte gör något med de tankarna. Om mina terapeuter skulle se mig idag skulle de vara glada för allt de tjatat om i år har äntligen slagit rot. Jag duger jag finns och jag lever!

Det är inte alla som uppskattar att jag har blivit mer självständig det vet jag och det märks tydligt. Det märks även tydligt vem som är min vän och vem som ville finnas där så att de skulle få känna sig bättre. Skrämmande ja och samtidigt sorgligt men skönt på ett sätt för nu vet jag att jag inte behöver lägga ner energi på de någon mer. Jag lägger min energi på rätt ställe nu jag lägger den på mig själv och min älskling och på det vi har. Samtidigt får mina elever en bit av kakan och känner sig sedda ett litet tag i varje fall.

Det tragiska i allt det här är att förmodligen så har många av mina elever precis likadant hemma som jag hade det när jag var ung. Förmodligen finns det många som gör saker för att överleva och hoppas på att i morgon skall det vara slut. Jag hade tur och jag hoppas att det är fler som har det.

-finula, en som lever fullt ut-

Svininfluensa

2009-09-01T09:29:00.000-07:00

Jag känner mig lite nervös det gör jag samtidigt som det känns ganska overkligt att lilla jag ska drabbas av ett bamsevirus jag menar hur skulle jag kunna få det? Jag tycker också att det känns lite överdramatiserat det här med svininfluensan. Media säger att det är hur stort som helst samtidigt som de säger att man inte skall vara orolig. Ska man vara det eller inte det skulle jag vilja ha svar på. Det känns som om mina frågor inte har några svar, det finns ingen som kan svara på mina frågor.

Om jag tänker efter så visst skulle jag kunna få influensan för jag åker mycket kollektivt och arbetar i skolan men behöver jag ta sprutan? Den är också fylld med risker, det stod att man till och med kunde bli förlamad! Det vill jag verkligen inte bli.

Jag får helt enkelt göra som jag alltid har gjort vänta och se och sedan ta ett beslut som låter vettigt. Jag är inte alltid impulsiv men ibland.

-finula grubblar -

Planka eller inte planka det är frågan.

2009-08-28T06:00:00.000-07:00

Det finns ett jobb som jag personligen aldrig skulle kunna tänka mig och det är att sitta i luckan vid tunnelbanan eller pendeltåget. Anledningen till det är att jag blir så fly förbannad på alla som plankar. Jag tycker att det är fel att planka man skall göra rätt för sig och betala för sin lilla biljett helt ärligt så är det inte dyrt att åka i kollektivtrafiken. Så om jag skulle sitta där i båset och se någon planka skulle jag springa efter de eller skrika i högtalaren att han/hon därborta i rödtröja har inte betalat sin biljett bara så att ni vet. Ja man får säkert inte göra så för här skall vi skydda de skyldiga.

Jag kan förstå barn som plankar de förstår inte bättre och har inte blivit tillräckligt mogna i huvudet men att vuxna personer gör det, det kan jag inte förstå. När jag väntar på tåget på morgnarna så brukar jag räkna antalet vuxna som plankar och har kommit upp i ungefär fem sex stycken per dag det är mycket tycker jag. Det verkar inte som att de bryr sig heller även om jag stirrar på de men å andra sidan varför skulle de bry sig? De tycker ju om att göra fel.

Det ironiska är att jag försöker att tänka på att mina elever skall göra rätt för sig och det är lite svårt att förklara för de att man får inte planka när de ser vuxna som gör det, hur förklarar man det? Ja ni förstår vissa är lite dumma i huvudet eller? Något sådant måste det vara gissar jag på för en normal ansvarsfull person gör inte sådant. Nej som sagt jag är tacksam för att någon annan tar hand om det jobbet så att jag slipper.

-finula, lite trött på oansvariga vuxna-

Genvägar?

2009-08-25T08:23:00.000-07:00

Ibland önskar jag att det skulle finnas genvägar i träningen. Jag vill ha snygga vältränade armar, ja i princip vill jag väl ha en snygg och vältränad kropp men frågan är om jag är villig att lägga ner så mycket tid som det det krävs? Nej jag tror faktiskt inte det inte just nu i varje fall. Jag får helt enkelt fortsätta att lägga ner lite tid en 7 timmar i veckan. Det är inte så mycket när man tänker på det men ändå tar det tid att få in det i rutinen. 7 timmar av veckans 168 timmar är inte mycket träningstid inte.

Ja det är därför jag kom på det här med genvägar. Hur många har inte tänkt att ja man kanske skulle pröva? Ja jag är i varje fall en sådan person som tänker så att ja någon liten genväg måste det väl ändå finnas en liten som ingen annan har hittat. Men ack nej det verkar inte så. Det är ju lönlöst att prova på dieter som att inte äta något annat än protein eller äta bara frukt och grönt eller soppa? Helt ärligt man går upp alla dessa förbannade kilon i varje fall sen efteråt plus lite till. Alli var inte heller någon ide att prova fick jag höra så det är bara en enda liten sak som fungerar och har alltid fungerat. Äta nyttigare träna mera tänk va, inte en enda liten genväg som är lönsam.

En annan liten rolig sak är den här nya träningsvideon som de säljer, där man skall dansa loss kilorna från kroppen. Ja jag är bara lite skeptisk mot den. Först visar de en normalstor person och sedan visar de värsta fitness bruden efteråt och hon har minsann bara använt sig av att dansa dessa danser. Ja visst det kan man köpa om man vill, men det folk inte ser är den lilla texten under som säger att du går inte ner i vikt enbart om du dansar utan du måste även ha en stenhård diet. Nehe och det de glömmer är att man förmodligen måste lägga ner ett antal timmar på gym också.

Så det finns verkligen inga genvägar i träningen. Träna lagom och ät bra mat för sjutton, tänk hur mycket pengar folk skulle spara in om de lade ner alla bantningsprodukter och alla konstiga saker som de säljer på tv shop. Det finns i och för sig en stor förlorare om det skulle inträffa och den förloraren är tillverkarna av alla dessa skumma saker så det kommer förmodligen finnas kvar i all oändlighet.

-finula, funderar på att gå ut och springa-

Uttråkad

2009-07-15T04:39:00.000-07:00

I dag är jag hur uttråkad som helst. Exakt hur tråkigt har du? Jag har så tråkigt att jag till och med längtar till jobbet. Jag måste få syre någonstans ifrån, energi något att göra på dagarna inte bara sitta här och göra ingenting. Jag hatar att inte göra något. Jag funderade ett tag på att åka in till stan men hur kul är det när man inte har pengar kvar den här månaden?

Sen är jag blomvakt också, jag har aldrig varit det förut och jag förstår varför, finns det något som är tråkigare än att sitta och vakta blommor? Jag tror faktiskt inte det. Jag har lust att skrika att jag tänker inte vattna en enda blomma mer men jag måste jag har ju lovat. Har en känsla av att det kanske blir bättre sedan senare någon annan gång men jag tvivlar på det. Jag måste få något vettigt gjort innan jag krackelerar totalt. Jag kanske skulle kunna ta och städa lite, hur tråkigt är inte det?

Jag vet att det är många tråkigt i min blogg idag men det är så det känns i hela mig. Jag tror banne mig att det står skrivet på min panna idag. TRÅKIGT.

Några saker som jag inte skulle kunna bry mig mindre om idag:

* blommorna jag vaktar

* min träning

*p- boten som är betald

*mitt hår

-finula, det finns en dag i morgon också-

10 i topp om saker jag ogillar.

2009-07-08T02:18:00.000-07:00

10. Min allergi Jag hatar att vara allergisk riktigt avskyr det faktiskt och inte blir det bättre med tiden heller. Jag vet att vi borde sälja hunden men det är svårt för jag tycker ju om den där saken på fyra tassar med tillhörande svans, så vad gör man? Lider och står ut eller gråter och mår bättre?

9. Saker jag inte hinner göra under en hel dag. Jag ogillar starkt att inte vara amibitös och orka göra det jag borde. Det vill säga gå ut med hunden på milslånga promenader. Förra veckan kunde jag klaga på att det var för varmt men den här veckan då vad ska jag gnälla på nu? Äsch det är väl bara att ta sig i kragen. Hunden måste ju ut på minst tre timmars promenad per dag.

8. Gnälliga tonåringar. Jag ogillar när mina elever gnäller på det lilla minsta. Jag har äntligen kommit fram till det. Men de är underbara också det är inte bara negativt med de. Jag älskar ju mitt jobb och ibland så längtar jag tillbaka dit även om jag ska njuta av min semester.

7. Min chef. Ja nu tänker vissa av er att jahap det hör till men det gör det faktiskt inte. Jag skulle mer än gärna gilla honom men på den sista tiden har han blivit ja jag vet inte konstig och grinig. Han kanske har hamnat i klimakteriet eller något liknande. Jag funderar just på om män kan hamna i klimakteriet men det kan de säkert eller vi säger att de kan det.

6. Vilodagar. Jag har skaffat gymkort och jag älskar att gymma, jag skulle kunna bo på ett gym så hemskt är det faktiskt. Nu har min sambo kommit på det där med vilodagar det som förr inte gällde mig men alla andra. Jag hatar vilodagar jag bara känner hur kilorna växer och väller över mig.

5. Bilen som är trasig. Jag tycker inte om att bilen inte fungerar. Kan den inte bara lägga av, eller det var fel uttryck för den har ju lagt av men jag menar kan det inte bara fungera som den ska och ta oss från punkt A till punkt B och så vidare, nope tydligen inte.

4. Regnet. Det är ingen kul med regn så är det bara jag älskar när det är soligt, varmt och klibbigt. Jag älskar att känna hur solen steker mot mig och gör mig varm inuti men nope inte idag och inte igår. Det sägs att det är bra med regn och det är det säkert för alla andra förutom för mig.

3. Tom plånbok. Jag vill ha pengar, mycket pengar så att jag kan gå och handla nya kläder och skor. Jag vill handla galet mycket men det går inte så bra när man inte har något att betala med för då får man inte köpa något heller.

2. Inre röster. Jag tycker inte om min inre röst och den tycker inte om mig heller kan jag tänka mig. Så då är vi överens om en sak åtminstone. Jag vill lyda och den vill bestämma men det får inte gå till så för jag måste få välja själv inte hela tiden göra som den vill trots att den skulle må toppen då.

1. Nu är vi framme vid det som jag ogillar mest på den här jorden och det är falskhet. Människor som är falska, elaka och idiotiska bara för att de ska vinna på det. Jag tycker att alla människor är lika mycket värda och det finns inte någon som är bättre än någon annan men men det är så det ligger till. Folk är som de är.

-finula, glad för igår var det vilodag-

Tiden rinner iväg

2009-07-02T02:22:00.000-07:00

Hur kommer det sig att tiden går så fort? Jag hinner knappt ha tänkt en enda bra tanke innan klockan slår tio på kvällen. Jag skaffade nytt pass igår i och med att vår kära rottis åt upp den förra eller snarare tuggade på den tills den var full av hål. Jag tyckte dock att jag hade kunnat åkt ut och rest med den fortfarande den var inte så söndersmulad men det är just det att polisen och jag tyckte inte riktigt samma sak.
Det resulterade i en åktur till stan. Jag hatar stan, tycker inte om att sitta i en lokal och vänta på min tur men det var det jag fick göra jag hade ju inte direkt något val, eller jodå val hade jag. Jag behöver inte åka utomlands och därmed behöver jag inget pass men jag är en sådan person som vill vara impulsiv, inte planera och hålla på men men nu är den beställd i varje fall och kommer förmodligen om två veckor för alla vet ju att det tar längre tid på sommaren. Nu sitter jag mest och drömmer mig bort till vattnet för det här vädret som vi har just nu är underbart! Jag älskar värme men någon som inte gör det är rottisen. Hon ligger mest och sover på dagen och försöker äta upp alla elaka myggor och getingar som flyger in genom de öppna fönstren.

Jag har semester nu, 7 långa veckor som jag får äran att fördriva på bästa möjliga sätt. Jag har ett bra sätt att fördriva dessa på det är nämligen att sitta och läsa böcker i solen. Det där med solen tycker inte mitt hjärta om för hon måste tyvärr jobba hela sommaren förutom vecka 33. Det är bra för då får vi en vecka ihop!!! Jag är så stolt över mitt hjärta hon kämpar och står i. Hon jobbar på gym så hon har massor att göra. Jag har också saker jag borde göra, damma, dammsuga, moppa golvet, diska, träna, gå igenom höstens böcker men istället så sitter jag framför datorn och sitter i solen och läser min bok som är så fruktansvärt bra att jag inte kan släppa den från händerna.

Jag börjar känna mig trygg i det nya området också. I början var det lite läskigt men nu är det inte ett dugg läskigt det är bara bra och underbart och vår fina lägenhet är så underbar så det så. Jag älskar att bo här eller tycker om eller vad man nu skall kalla det för.

-finula, i behov av ord-

Äntligen!

2009-03-22T02:57:00.000-07:00

Fick en känsla av att skriva lite medan min kära fru ligger och sover. Hon sade eller bad mig att låta henne sova tills hon vaknar i dag men jag vet inte om jag kan hålla mig. Det är så mysigt att krypa in hos henne och känna hennes varma kropp bredvid min. Det är ungefär då hon brukar vakna.

Nu har vi flyttat och städat som små tokar. Väsbyhem är i alla fall snällast när det kommer till besiktning. Inget nada hade de att klaga på till och med vår fina städning gick igenom! Vi trivs alla tre här i den nya lägenheten. Alla dvs jag längtar till att få fixa i ordning på uteplatsen! Jag som alltid velat ha en liten uteplats är helt tokglad. Tänk att mina drömmar skulle slå in!

Jag längtar efter sommaren, mest efter att få vara ledig från jobbet. Från alla dessa jobbiga och ur gulliga elever. Tänk att man kan ha sådana delade känslor inför de! Jag har fått de till att bli boktokiga. De älskar att läsa och jag älskar att se de läsa trots att det innebär att min egotid försvinner, för när de läser så behövs inte jag. De bara sitter där och läser och läser och jag sitter där och hoppas och hoppas på att någon en enda liten elev ska fråga efter hjälp. Men som de brukar säga vi behöver ingen hjälp när vi läser heller. Åh nej det behöver ni kanske inte tänker jag då.

Nej nu ska jag vidare och väcka frun men först innan jag väcker henne ska jag laga frukost. Undra om hon ska få den i sängen eller vid bordet.

-finula, tillbaka igen-

trötthet

2008-08-17T05:07:00.000-07:00

Jag känner mig trött efter igår. Jag sprang midnattsloppet och det var hur jobbigt som helst. Jag insåg snabbt att jag inte riktigt är redo för marathon men det var ju inte så oväntat. Däremot så ska jag springa marathon innan jag dör det har jag lovat mig själv. Det vore trist om jag inte hann med det. Jag får springa halvmaran nästa år istället det är nog bäst att pröva den först....

Jag är trött och ledsen, det känns som om det snart kommer att krascha igen men jag orkar inte det just nu. Allt är kaotiskt i huvudet och jag får inte ut ett enda ord ur munnen. Jag har ingen kraft kvar i kroppen men försöker hålla modet uppe, jag måste i och med att jobbet har börjat nu och mina kära elever måste bli ordentliga medborgare och få ett gott självförtroende och lyckas bra i livet. Jag önskar att jag skulle kunna gräva en grop och gömma mig där ett tag tillräckligt länge för att resten skulle kunna ordna sig och sen skulle jag titta fram sen när allt ordnat sig. Att gå omkring och vara rädd, nervös och stressad över saker man inte kan rå för är förödande så jag orkar inte mer. Kanske borde jag bara lägga mig ner ett tag men det är för krävande så jag kämpar vidare.

Annars så har jag förlovat mig och det känns bra för jag är så kär i min fästmö. :) Jag har blandade känslor just nu och orkar inte känna något förutom glädje. Resten är nog bäst att stänga inne för tillfället för jag ska ut och gå i regnet med vår kära vovve..

-finula, fast i något svart hål-

Se så fort det går

2008-07-30T02:09:00.000-07:00

Min semester är snart över. Känslorna är delade, å ena sidan ska det bli väldigt roligt att återgå till jobbet igen och å andra sidan så vet jag hur trött jag kommer vara igen under terminen. Men jag vet ju även att ju fortare jag börjar jobba desto fortare kommer vi fram till den månad som jag längtar efter allra mest DECEMBER! Men det är mycket som ska fixas innan dess, och ja som det ser ut just nu så kan vi inte mycket göra förutom att vänta.

Nästa vecka har jag och kärleken semester ihop. Då ska vi efter mycket om och men iväg och vandra i småland. Det ska bli trevligt faktiskt och jag tror att vovven också kommer tycka det. Framför allt kommer jag tycka att det är ganska skönt med att ha en trött vovve än som hon är nu 180 tills hon slocknar. Det är mycket som ska fixas inför det också och det är lite lättare fixat än det första. Jag som aldrig sovit i tält ser framemot det, man måste väl ha provat det en gång åtminstone i sitt liv?

Jag är lycklig, jag går omkring på små rosamoln och mår gott. Jag har aldrig känt så här och det gör mig glad för då måste det här vara på riktigt, eller? Jag har till och med börjat få lite distans till saker och ting och kommit fram till att vissa saker i mitt liv är destruktiva jag har fått rensa lite och i fråga sätta lite men nu är jag nöjd. Jag behöver inte saker som skaver i mitt liv, livet är ju lite tufft ändå och det sista man behöver är skavande känslor eller hur? Så jag har börjat att se framåt istället för att se bakåt och är nöjd med det som komma skall. Öppnar man ögonen lite till så kan man se möjligheterna istället för mörkret så är det bara.

-finula, glad för att hon tagit bort det som skaver-

Att känna sig fri

2008-07-16T02:58:00.000-07:00

Snart ska jag och kärleken ut och springa i skogen. Jag älskar att springa, kanske inte innan och eventuellt inte ens under själva löpturen men efteråt. Då kan jag sitta och njuta av känslan av att ha sprungit långt och ambitiöst. Det är då jag känner mig fri, jag kan göra allt och klarar faktiskt av det mesta.
Det tog tid men jag tror att löpning är min sorts sport. Jag har alltid tyckt om att springa men har aldrig reflekterat djupare kring det. Jag har provat på ganska många olika sporter som vuxen men inte riktigt känt mig så nöjd som jag är nu. Jag har provat att simma men att bli blöt är inte min grej, sen har jag provat friskis och svettis och det fungerade ett bra tag men jag kände mig inte riktigt tillfreds, sen provade jag gym och det om något var definitivt inte min grej. Däremot så ger löpningen ger mig frid.

Allt började med att min söta kärlek sa att hon skulle anmäla oss till vårruset och jag kan inte vara sämre så jag sa att om hon gjorde det så skulle jag anmäla oss till midnattsloppet. Jag trodde då inte att hon skulle anmäla oss och hon trodde inte att jag skulle göra det så det slutade med att vi hade två betalda lopp. Så vad gör man? Ja just det man börjar träna inför de plötsliga loppen. Det som började med en impulsgrej har blivit min nya och stora drog. Kanske inte sambons lika mycket men definitivt min jag börjar redan fundera på hur jag ska göra i vinter när den eventuella snön kommer. Vart ska jag springa då? Nästa år då ska vi springa lidingöloppet men det är inte förrän nästa år så den ångesten tar jag då. Nu är det midnattsloppet i augusti som gäller och det om något är mycket att se framemot.

Nu ska jag sluta blogga och börja klä på mig löpkläderna, vi kanske ses på midnattsloppet eller inte hur som helst skulle jag vilja ha lite löptips.

-finula, drömmer sig bort till löpspåret-

Sann glädje

2008-06-25T10:15:00.000-07:00

Jag är glad, hon är glad och yrvädret har ingen aning om att hon också ska vara glad. Vi ska flytta i december. Lyckan är helt obeskrivlig och jag tror fortfarande inte att det är sant. Jag misstänker att det kommer att landa snart men det gör inget jag kan gärna gå omkring och känna mig lite frånvarande ett tag till. I december är det nya vyer som gäller vi flyttar söderut och det ska bli helt underbart. Jag får komma nära min kära vän som förövrigt blir vår nya granne och sen kommer jag närmare jobbet. En sak som är rätt så intressant med mig och sambon är att vi båda två är riktiga drömmare. Vi satt i går fram till midnatt och diskuterade hur det skulle se ut hemma i vår nya lägenhet och vilka möbler vi skulle ha osv. tills sambon säger att ja vi behöver kanske inte bestämma det nu för vi flyttar inte förrän i december. Hmm det var ju sant så vi la ner diskussionen. En annan sak som vi kom fram till var att vi skulle ha ett hemlarm det är bra att ha tror vi för jag vill i varje fall inte komma hem och upptäcka att vi har haft objunda gäster hemma.

Om några dagar har jag semester. Det har även eleverna, till viss del tror jag att eleverna tagit semester från och med i dag för jag har inte sett de så här frånvarande på länge. Men det gör inget för det mesta är gjort och jag har min uppfattning om de redan. Jag fick äran att arbeta på sommarskolan i tre veckor ett erbjudande som man inte tackar nej till om man är som jag är. Hur som haver så har jag i varje fall tre nior vars högsta dröm är att få godkänt i engelska något som kommer inträffa till två av de för hon den tredje kan inte få godkänt. Det som gör mig fundersam är hur vissa elever tänker. Om vi tar den tredje nian som exempel så frågar hon hela tiden vad allt heter på engelska och ärligt så jag anser att man bör veta vad säng heter på engelska eller vad vardagsrum heter. Men men det är tungt jag vill inte sätta betyg längre och fasan över att få en helt egen åtta nästa termin är fruktansvärd men det kommer att gå förmodligen helt galant.

Nej nu ska jag inte sitta här längre utan gå iväg och dagdrömma lite mer om lägenheten och planera inför min semester..

-finula, flummar runt bland rosa moln-

Japp japp

2008-06-20T06:34:00.000-07:00

Snart har jag sommarlov från min älskade skola. Inte ännu men snart och det ni det ska bli så skönt! Det händer ganska mycket just nu i mitt liv vilket gör att jag känner mig svag och trött nästan hela tiden. Det känns som om jag inte räcker till utan tar slut innan jag når riktigt fram. Jag försöker skrapa ihop mig på tågen på väg till jobbet för jag vet att fasaden bara behöver hålla i några timmar. Efteråt på vägen hem kan jag slappna av och bara vara. Jag är inte deppig utan bara trött och jag behöver nya batterier. De batterierna finns ingenstans just nu men jag hoppas på att det mesta är understökat snart.

Väl hemma så har jag en trottsig fyrbent Nova som är allt annat än trött, hon ser mig som ett lätt byte att få ner men nope så ligger det inte till utan det är hon som är den stora förloraren i maktkampen. Sambon gör ett toppenjobb med vår lilla vovve och det är jag tacksam för. Nova är fyra månader nu och försöker visa fram tassarna så att hon ska vara starkare än vi, men det funkar inte så bra utan hon inser nog inom sin tid att hon är det som har lägst rang i flocken.

Utan sambon skulle jag inte orka med mig själv, och jag är glad för att hon orkar med mig än så länge. För jag är så kär i henne. Hon är den som jag alltid velat ha, hon är min andra hälft och den som gör mig glad och överlycklig. Hon får mig att le när jag är nere och hon får mig att skratta när det känns svart inuti. Hon får mig att kämpa när klumpen växer i magen, hon finns här när jag gråter och hon finns här när jag är glad. Det är hon som talar om för mig att jag är bra, det är hon som gör mig stark. Tack älskling för att du finns.

Frågor som kräver svar

2008-06-03T09:02:00.000-07:00

Ja hur gör man nu då? När en av eleverna snällt sätter sig ner och börjar berätta om hur hon har det en som man ser rakt igenom och undrar hur hon mår? Hur ska man vara pedagogisk utan att vara anklagande och hur ska man vara stöttande utan att vara sympatisk. Kan någon svara på det? Jag vet ungefär hur hon har det för jag har själv varit där, jag vet att hon har det tufft för det har man när kraven finns där. Man har det tufft och jobbigt när det inte finns någon som man kan prata med och när allt man gör blir bara tokigt och riktig fel. Det enda man önskar är att göra rätt men ändå lyckas man konstigt nog göra fel.

Jag vill ha en bok om hur man gör, ska jag öppna mig själv ska jag berätta vad jag skulle ha gjort? Ska jag bara lyssna och sen inte göra något mer, eller ska jag komma med råd som hon bad mig att göra? Ja du hur gör man. Helt plötsligt känns det väldigt lockande att köpa en stor påse med godis och en bra bok men det gör inte jag. Nej just nu har jag inte tid, för nu känns det som om klumpen i magen är borta och det är bara jag som finns kvar. Det är en känsla jag måste njuta av innan den blir för stor. Jag vet att kraven är för stora och jag skulle vilja säga upp mig som vuxen och bli barn på nytt för det var mycket lättare.

Hon är som jag var då, förr det är väl därför det berör mig, hon sitter där jag satt och det jag hade velat då var att någon hade lyssnat kanske inte gjort så mycket men bara suttit och förstått. Jag vet inte om jag gör rätt men det känns så, för jag bara lyssnar utan att säga så mycket och efter tre timmars prat hade hon pratat klart hon hade väl sagt det hon ville. Samtidigt som det värmer att hon valde att prata med mig så känns det skrämmande varför jag? Nej jag vet inte vad hade du gjort om du varit i min situation? Blundat och gått vidare eller kommit med råd?

-finula, tittar uppåt och undrar om det är neråt-

Lätt som en plätt?

2008-05-24T02:08:00.000-07:00

Det är ganska enkelt att säga åt andra hur de ska göra och inte göra. Sitta och uppfostra 26 elever till att bli perfekta samhällsmedborgare kräver blod, svett och tårar. Men jag lyckas, och jag är stolt över mig själv. Jag är stolt över "mina" elever också, tänk att de gör som jag säger att de bryr sig om att jag vill det bästa för de. Jag berättar för de hur man beter sig, hur man inte får göra och att de ska älska sig själva att de duger som de är. Japp japp de köper hela paketet och om de inte köper det så i fråga sätter de det jag säger.

Men så har vi den där lilla klumpen i magen hos mig som bestämt sig för att inte lämna mig. Den hugger sig fast och vägrar släppa taget. Det är nämligen så att detta med att vara nöjd med sig själv inte gäller mig inte innan jag är perfekt. Nu är det så att jag kommit en bit på vägen med det där att vara perfekt och insett att det inte finns perfekta människor, men jag känner att jag måste komma vidare jag måste inse att även jag duger som jag är. För varför skulle jag inte göra det egentligen? Jag har insett att det här är ohållbart det kommer att ta knäcken på allt tillslut och då har jag inte kommit långt inte. Jag måste rycka upp mig, tänka om och vara nöjd i den situation jag befinner mig i för tillfället. Vara nöjd i nuet. Det är svårt att förklar men just nu så har det hänt en massa saker som gör att saker och ting förändras och det är väl därför humöret åker berg-och-dalbana men i slutet blir allt förmodligen jättebra.

-finula, försöker hitta stabilitet i allt det nya-

Varför?

2008-04-20T09:48:00.000-07:00

Jag vet inte riktigt varför jag envisas med att påstå att jag vill bo i Stockholm? Det kanske är bara för att sambon i fråga sätter? Vad är det som är bra? Det är stort ja visst, man är mer anonym självklart men sen då? Det är dyrt att köpa lägenhet, om du över huvud taget hittar en som du kan tänka dig att flytta till. Det finns massor med dryga människor som inte förstår och det är långt till exakt överallt. Den här smeten sitter jag och försvarar? Varför, jo det är klart för att jag är feg och bekväm. Det kanske är därför det känns lite tomt inuti för jag försvarar något jag inte tror på något som jag egentligen inte bryr mig om. Jag skulle kunna sitta och säga att mina vänner bor här men hey hur ofta träffar jag dem egentligen? Inte speciellt ofta och kan man bo kvar någonstans när man inte bryr sig när man vill bort till något annat? Jag vet inte som det känns nu så skulle jag kunna flytta bort om jag var säker på att jag skulle få ett jobb. Någonstans där det skulle vara lika långt för båda.

Jag satt och tittade på villor nyss, det fanns ganska många och om man säger så så var priset lite billigare ju längre bort man kom från Stockholm den där staden som jag sitter och försvarar. I tex örebro kunde man få en villa på 89 kvm för 2400 kr i månaden med lån och hela rubbet i nyköping kunde man få en lika stor villa för 4000 kr i månaden. Vad skulle den villan kosta här tro? Närmare 9-10000 kr om ens det skulle räcka. Så jag vet inte jag ska nog bli lite öppnare jag vill ju gärna bo i villa eller radhus och det kommer vi aldrig ha råd med att bo i här så varför inte, om det inte känns bra så är det ju bara att flytta tillbaka. Å andra sidan så är det ett år kvar tills jag behöver fundera på sånt för då är sambon färdig med sin utbildning.. nåja nog om det nu ska jag laga lite mat och gosa lite med Nova..

-finula, tappar fästet ibland-

Tillökning

2008-04-16T11:24:00.000-07:00

Ja det har blivit tillökning här i familjen. Vi har nämligen skaffat oss en rottweilervalp. Hon är bland det sötaste som finns och det är det många som tycker. Jag hämtade henne från flickvännens jobb i dag och fick uppleva något otroligt obehagligt på vägen hem. Det var flera människor som kom fram och klämde och kände och daltade med min lilla valp, jag blev faktiskt irriterad och tänkte ta min valp och gå men man får inte göra så. Så i stället så satt jag där snällt och lyssnade på deras synpunkter och daltande även om jag ville dra. Hur kommer det sig att de tyckte att de har rätt till att sitta och dalta med min vovve? Är det så att bara för att jag har en valp så blir hon allmän egendom? Hur som haver så är det lite trevligt att andra tycker att hon är så söt och kommer och säger det men det finns en gräns och den gränsen går vid att de ska klappa min valp.

Det värsta av allt är ändå alla kloka råd som jag får hela tiden. Jag orkar inte lyssna på alla dessa råd som haglar över mig. Det här är vår valp och vi ska försöka att göra så gott vi kan och vet. Tack men nej tack till alla råd och funderingar.

Äsch nu ska jag bara ta och varva ner efter dagens bravader och hoppas på att morgondagen blir bättre, det bästa av allt har jag ju nu, min kärlek och min vovve. :) så jag tar min vovve och sätter mig och gosar med henne lite nu innan kärleken kommer hem för då ska vi äta middag.

-finula, har allt hon vill ha och lite till-

Jag älskar dig...

2008-04-10T09:38:00.000-07:00

bara så att du vet det. De senaste dagarna har jag betett mig som en elak häxa från blåkulla, mitt försvar är att jag är förkyld det verkar dock inte som att hon håller med mig om den saken och om sanningen ska fram så är en förkylning inte mycket att skylla på man måste ju ändå kunna vara trevlig. En annan anledning kan vara att det nyligen har varit påsk och påsk kärringarna förgiftat mig. Men jag köper faktiskt inte den heller. Jag är bara så elak för jag är trött på min förkylning trött på att inte vara fröken duktig, vilket jag konstigt nog inte behöver vara just nu.

Men hur som haver så firade jag och min kärlek 5 månader ihop förra helgen, skjut mig inte om jag har fel nu. ;) Jag är helt tokkär och mer förälskad än någonsin jag skulle kunna göra vad som helst för henne. Det här hade jag verkligen inte räknat med och vem trodde (handen på hjärtat) att jag just jag skulle hitta någon och sen flytta ihop med henne. Ja för jag har blivit sambo, vi två ska bo i min lilla lägenhet.

För fem månader sedan hade jag bara skrattat och tänkt att vilket pucko om någon ens föreslagit det åt mig och förmodligen hade jag bett de gå dit pepparn växer eller sagt åt de att skaffa sig något annat att göra än sitta och spå mitt liv. Men det var då det hände, hon kom in i mitt liv och gjorde något så att jag kände mig sedd, trygg och bara bra precis som jag är. Jag behövde inte bry mig om att se perfekt ut, vara perfekt än mindre säga de rätta sakerna det räckte med att jag var jag. För i hennes ögon dög jag precis som jag var. Det gör jag fortfarande, jag känner mig speciell när jag är med henne och jag önskar att hon känner sig också speciell när hon är med mig för det är hon. Hon är verkligen fin, snäll och rolig. Jag får aldrig långtråkigt med henne och hon finns alltid här för mig. Jag älskar vårt liv och ser med glädje framemot att få fortsätta att leva med henne. P.S I love you.

-finula, kär och helt galen-

Tänk finula tänk

2008-02-20T09:31:00.000-08:00

Snart är det lov. Sportlov kallas det för men jag för min del kommer att försöka bara vila och tänka, grubbla och fundera. Jag har mycket att fundera på och orkar inte med mina elever längre. Det ironiska är att jag gissar att jag längtar mer efter sportlovet än mina elever och mina kolleger. Det är bara två dagar kvar!

Jag har nästan alltid varit snabbtänkt. Det är inte alltid en bra egenskap framförallt inte när man ska komma överens med andra. Det var en situation på mitt jobb där jag såg problemet på en gång och sa det högt och tydligt "vi kommer inte hinna med det där" jag var ensam då om att säga något. Nu tre veckor senare går de andra två omkring och undrar hur de ska hinna göra det som de tre veckor tidigare minsann hann hur lätt som helst. Vad gör jag då? Jo jag är bara tyst och suckar för mig själv. Jag har sån lust att påminna de om att jag minsann sa att det var för mycket men jag är tyst...

En annan sak som också är lite jobbig är att cheferna håller på att ge en av mina kolleger jättemycket att göra. Självklart vet jag att jag borde inte säga något bara lyssna och inget mer göra. Men vad tror ni att jag gör självklart sitter jag där och ska försöka hjälpa till. Åhh jag blir så less på mig själv. Men nu har jag fått mig en tankeställare. Jag lovar att från och med nu bara ta reda på mig själv. Jag är ju faktiskt bara ansvarig för att ta hand om mig själv.

Så under sportlovet ska jag tänka på mig själv och fundera på mitt beteende. Jag måste verkligen bättra mig.

-finula, försöker tänka först och tala sen-

Rinner över

2008-02-17T01:12:00.000-08:00

Ibland blir allt bara förmycket. Allt som bara ligger på hög och väntar på att bli uppklarat bli utrett och sen jag den som ska reda ut och som ska trassla ut. Jag orkar inte det, det är då jag vill lägga mig i ett hörn och vänta tills någon annan reder ut trasslar ut det som finns inuti mig. Sanningen är ju att ingen annan kan lösa saker åt mig och det vet jag ju innerst inne även om det är lättare att tro att någon annan skulle kunna lösa saker åt mig. Det vore enklare om någon annan tog tag i saker och sa att så här har jag bestämt, men det vore inte heller bra för då skulle jag bli galen någon annan som skulle bestämma över mig och mitt trassel? Nej tack jag åt nyss...

Det som är det sköna är att jag är inte ensam längre i mitt trassel, jag har någon jag kan gå till och gråta ut hos, en som förstår och även om hon inte förstår så försöker hon. För hur kan man förstå något som inte jag förstår? När allt blir tungt behöver jag inte säga något jag kan lägga mig tätt intill och bara vara trygg, hjälplös och svag. Det får man tydligen vara ibland man behöver tydligen inte alltid vara präktig och förståndig. Det är då jag känner mig tryggare än någonsin och det är värt allt på denna jord för då ler jag innombords för det känns så himla bra.

Så nu har jag lärt mig att jag inte behöver vara stark hela tiden jag får ligga och inte veta, jag får ligga still och gråta inte alltid göra en massa saker, jag får ta det lugnt och bara vara även om det är svårt för det känns förbjudet. Det är svårt att ändra på ett inlärt beteende som funkat i över tjugo år men jag kämpar vidare i det okända.

-finula, flummar vidare i det okända-

Det där nya...

2008-02-09T03:50:00.000-08:00

Nu är det färdigt. Mina fem år som jag kämpat mig igenom är avklarade. Äntligen är det klart. Jag är färdig med min utbildning. Någonstanns inuti är jag stolt över mig själv stolt för att jag faktiskt åstadkommit något stort i mitt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle fixa det här för vägen dit har varit lång och full med hinder. En annan del av mig bara suckar och tänker att jasså du du är stolt över vad? Jag hatar den delen och försöker begrava den så långt ner som det går för den gör ingen nytta utan den bara skapar prestationsångest. Det roliga är att nu när jag är klar med min utbildning så borde det vara självklart att jag vill ha min examen mitt betyg men nehejdå så lätt ska det inte vara, man måste nämligen ANSÖKA om den som om jag inte skulle vilja ha den. En del av mig blir trottsig och tänker att nej men då söker jag inte den då undra vad de skulle säga då? Förmodligen inget utan bara undra vilket pucko som pluggat i fem år utan att ta ut sin examen.

En del av det nya är mitt jobb, mitt jobb som i början var kaotiskt som gjorde att ångesten kokade uppe i huvudet och gjorde att ont i magen blev en vardag för mig. Men nu är det bättre, jag njuter när jag får vara där njuter av att veta att jag gör skillnad att det är på riktigt. Jag älskar mina kära små elever, de är helt underbara på sitt egna lilla sätt. Ingen dag med de är likadan man vet aldrig vad man kan förvänta sig.

En annan del av det nya är mitt nya träningskort. Jag har ännu en gång börjat på friskis och svettis och det är kul. Superkul! Jag älskar att träna där och jag känner mig hel igen beträffande träningen. Jag har ju tränat på vanligt gym ett tag men det har inte varit samma sak. På stora pampiga gym finns det folk som inte är som jag. De försöker visa upp sig och bevisa att de är vackrast i hela världen, medan på friskis så får man äkta vara där har du en blandning som är underbar. Alla är olika och alla är välkomna. Jag har hittat hem ännu en gång och det bästa av allt är att jag får träna tillsammans med min kära flickvän. Det hon inte vet är att friskis är väldigt speciellt för mig, eller jag tror att hon börjar ana det lite nu. Kritiserar man friskis så kritiserar man hela mitt liv. Ja det är faktiskt så. Vi har i varje fall börjat träna där tillsammans och det är jättekul för jag älskar att träna med henne och hon tycker om att träna med mig också tror jag...

-finula, tycker om sitt nya liv-

Ett nytt år..

2008-01-05T03:04:00.000-08:00

Det snöar ute och jag ser hur gatan fylls med vit snö. Snön riktigt dränker ner marken och jag undrar hur mycket snö marken orkar ta innan den ligger försvarslös och utmattad. Inte så mycket förmodligen men vad gör det för himlen verkar ändå vräka ner sina vita små snöflingor så marken har inte så mycket att säga till om. Varför är snön vit? Ja vem vet nu är den ju det bara, ett dåligt svar men å andra sidan så var inte frågan så bra heller. Jag ligger här och väntar på att min kära flickvän ska vakna, jag gjorde ett försök till att väcka henne nyss men det gick inte så bra för mig. Det är en av anledningarna till att jag längtar hem till min egna lilla vrå, för om jag är hungrig så kan jag bara gå ner här kan jag nog också det men det känns inte helt rätt.

Ett nytt år har tagit plats utan att jag egentligen lagt så stor vikt vid det. Ett nytt år innebär alltid nya äventyr och nya möjligheter till att bli den där människan man aldrig blev förra året. Är det kanske därför så många avger dessa nyårslöften som sedan spricker på grund av att man inte orkade i år heller hålla fast vid det som man inte orkade med förut heller. För det är ju inte så att man blir en ny människa direkt bara för att året byts även om många skulle vilja det, den mänskliga faktorn är ju lite starkare än siffrorna. Det är lite mystiskt det där med nyårslöften, ja jag ska inte vara för kaxig för jag har också avgett ett löfte och med tanke på att den som jag gav förra året höll i sig ganska länge ända till november så har jag stora förhoppningar för detta löftet också. Tänk om man skulle kunna avge födelsedagslöften istället eller namnsdagslöften ja listan skulle kunna göras lång men just nu så orkar jag inte göra den speciellt lång. Det skulle vara roligare, jag vet inte varför men det känns så just nu. Kanske därför att det skulle kännas lite mer originellt

Ja hur som haver så vräker snön ner från himlen den skyddar jorden från all smuts och gör så att marken svalnar ett slag innan det är dags för sommar igen. Snön bryr sig inte om vilket år det är inte och den har förmodligen inte avgett några löften heller men den trivs ändå. Lite onödigt vetande är väl att det inte finns en enda identisk snöflinga här på jorden. Ja jag ser med spänning framemot detta år och jag vill verkligen se hur länge mitt nyårslöfte håller i sig.

-finula, drömmer om att kunna hålla sitt nyårslöfte-

...men glöm inte kläderna

2007-12-24T01:51:00.000-08:00

Nu har jag kommit hem från min semester i Thailand. Det har varit väldigt omtumlande och mer berörande än jag trodde från första början. Jag har nog aldrig blivit så berörd av ett land som denna gång. På sätt och vis får jag skylla mig själv och jag borde varit beredd på det med tanke på att jag är en känslomänniska. Människorna där var helt underbara och jag kände mig riktigt välkommen och trygg, det är inte alltid man känner så men det var skönt.

Det fanns saker som var jobbiga också så klart sådant som att det inte fanns så mycket klädesaffärer där. Visst fanns det affärer eller stånd snarare men dessa var fullproppade av kopiakläder och jag vill inte ha sådana jag vill ha vanliga kläder. Så alla goda råd om att inte ta med så mycket kläder borde jag ha struntat i. Så nästa gång ska jag verkligen ta med mig mer kläder. Jag tycker nämligen att det ser hemskt ut med folk som har på sig märkeskopia sandaler, shorts och ett märkeskopia linne sedan som pricken över i så har de den fina väskan som de köpt för 60 kronor som inte alls ser ut som en märkeskopia. Hm vem försöker de lura?

Men vädret var helt underbart och vattnet. Så det var inte så att hela semestern var en katastrof. Så slutet gott allting gott.

-finula, glöm inte kläderna-

Berörd

2007-12-02T02:03:00.000-08:00

Jag vågar bli berörd. Det har inte alltid varit så men nu har jag börjat släppa efter. Det är blandade känslor det där med att våga släppa in någon långt inne och känna att man kan bli sårad om de kommer för djupt in. Jag har inte släppt in förr jag har bara haft de på ytan för det har varit så lätt då att bara torka av när de har gått. Så lätt att bara säga hejdå och tack för ingenting. Men nu har jag släppt jag har tagit bort omformaterat mig gjort så att jag ska bli lättare att nå lättare att beröra. Det är lite läskigt det där med att kunna välja hur man vill ha det. Kunna välja om man vill eller inte vill bli berörd. Jag trodde inte att det var möjligt men det är det tydligen, jag har valt bytt inriktning och bara det gör att allt är nytt för mig. Jag vågar och vill släppa längre in jag vill visa vem jag är på riktigt och om det inte passar så får man gå det är så för jag dör inte av det.

Faktum är att det inte var förrän jag började jobba på mitt jobb som jag har nu när jag märkte hur otroligt viktigt det var att våga visa att man blev berörd kanske inte direkt in i benmärgen men nästan. För de ser vem som bryr sig på riktigt vem som tänker på riktigt och vem som inte gör det. Gamla människor har någon konstig känsla för sånt börjar jag misstänka de ser känner och säger framför allt vad de uppfattar. Och de har rätt det har de. Några av de sa igår att det märks att du är kär och det är sant jag är kär. Jag har nog aldrig varit så här kär så snabbt, det känns helt rätt det här.

Jag blir berörd av dig med. Jag blev berörd igår också av det du sa och berättade du är så extremt duktig.

-finula, berörd som bara den-

Drömläge

2007-11-25T23:09:00.000-08:00

Jag känner mig lycklig. Jag känner hur lyckan sprider sig i min kropp och gör små små påminnelser om att den finns där. Jag behöver det här just nu och känslan av att det kanske är fel existerar inte. Allting känns rätt helt fullkomligt underbart. Det skulle inte kunna vara bättre om jag ska vara ärlig. Visst finns tankarna på att verkligheten ska krossa mig men det orkar jag inte tänka på just nu jag får ta den smällen sen om den kommer eller när den kommer.

Jag var i förra veckan på en arbetsintervju på en skola i väster haninge, ja ni som känner mig vet att väster haninge inte är så nära mig men anledningen till att jag sökte den tjänsten var att den var helt perfekt. Jag skulle då bedriva vanlig undervisning på 50% och arbeta som speciallärare på 50% och det är ju det jag är utbildad för. Efter en två timmar lång intervju så kände jag mig inte bara helt utmattad utan även helt säker på att den tjänsten måste bli min. I fredags så fick jag svar, jag fick tjänsten! Jag kände lyckan växa i mig men samtidigt ansvaret. Vad var det jag hade gett mig in på? Skulle jag duga, skulle jag räcka till? Det vet jag inte och det svaret kommer sen när jag börjar, men med tanke på min utbildning så borde jag räcka till jag borde orka för jag har en perfekt utbildning för den här tjänsten.

Jag har även haft en helt underbar helg. Tack vare en underbar person som jag fått dela den med. Du gör mig varm och lugn och det tycker jag om. Det är så trevligt att få vakna upp med dig och känna din värme och det är helt underbart att få vara med dig, gå promenader och må bra ända in i benmärgen. Jag befinner mig som sagt någon helt annanstans just nu.

Sen som om det här inte skulle räcka så åker jag snart till Thailand och det ska bli väldigt skönt för då får jag verkligen vila upp mig inför våren och samla krafter för att orka med jobbet på våren. Jag behöver komma bort ett tag från allt det här så att allt får landa och falla på plats det känns lite så just nu.

Som det ser ut just nu så är jag mitt i ett drömliv så jag hoppas att ingen kommer och spräcker min bubbla och säger något som jag inte vill höra, eller gör något som jag inte vill. Tiden får visa hur allt blir men en sak är säker jag ångrar ingenting just nu.

-finula, gömmer sig inne i bubblan-

Andra avenyn

2007-11-13T12:24:00.000-08:00

Jag skäms men jag måste erkänna jag tittar på andra avenyn. Det är inte många som vet vad det är men det är den sämsta såpan som mina ögon skådat på hur länge som helst. För er som är intresserade kan ni hitta såpan på svt:s hemsida.

Allt började en dag för några veckor sedan när jag fikade med en kompis. Hon sa att det finns en serie som man kan titta på genom svt:s hemsida som heter mia och clara och mycket riktigt så gick jag in på kvällen och tittade på den serien som är helt sjukt rolig. Efteråt såg jag reklamen för andra avenyn, ok tänkte jag, jag tittar väl vad det här är också. Den började bra den var faktiskt intressant i början så jag fortsatte att se avsnitt efter avsnitt. Tills den dagen kom då läraren har sex med en av sina elever då kände jag att nu får det vara nog, lite värdighet har man väl. Så jag stängde av och tänkte att aldrig mer jag tänker minsann inte se på det här nu har de gått över gränsen.

Men så gick det så som det brukar gå för mig jag gav efter och tankarna snurrade tillbaka till serien gång efter gång, jag var fast jag var tvungen att se hur det gick sen skulle han bli upptäckt eller skulle äcklet fortsätta? Så på sätt och vis har andra avenyn lyckats göra mig beroende och det är väl så allt beroende börjar en gång och sen är man fast? Ja man säger att nej jag är inte beroende jag kan sluta när jag vill men kan man det? Kan jag sluta när jag vill, och vill jag det?

Många som är beroende säger att det tillslut inte går att sluta, det går utför. Den frågan som jag ställer mig direkt är vill de sluta eller skyller de på att det är omöjligt att sluta för att få en anledning till att fortsätta. För då är det helt plötsligt synd om de, de har blivit offer för något större något som styr över de? Nej jag vet inte jag tar väl i som vanligt. Men denna såpa har gjort mig beroende och jag är inte villig att sluta att se på den ännu så jag fortsätter.

-finula, skyller allt på beroendet till andra avenyn-

Bakgrunden

2007-11-11T04:37:00.000-08:00

Det är så att jag vet bakgrunden till mitt trasiga hjärta. Det blir ju inte mindre trasigt för det men det blir lite lättare att stå ut med smärtan. Det är nämligen så att jag börjar acceptera att jag och en av mina vänner börjar glida isär från varandra. Detta är väldigt tungt för hon betyder så extremt mycket för mig. Men det är så ibland att man växer ifrån varandra, i det här fallet har hon vuxit men inte jag. Det är väl bara att acceptera. Jag har ju så lätt för det, ähum men jag får lära mig det.

I och med att jag är en sån person som väldigt ofta drar förhastade slutsatser så har jag väntat nu ett tag på att dra denna slutsats men nu har jag väntat i tre månader och börjar inse att jag ska kasta in handuken. För jag är trött, helt slut på hennes sätt att behandla mig. Hon verkar ha mig som en reserv vän i alla fall så hon kommer nog inte att sakna mig förrän den dagen som alla andra är upptagna eller lämnat henne. Det är hemskt att inse det här tycker jag och jag vet att hon behandlar mig illa men jag kan inte rå för att jag kommer sakna henne för hon har ändå varit en del av mitt liv i 6 år och vi har gått igenom en massa saker ihop.

Det positiva är väl att jag kommer att möta andra människor i mitt liv som vill ha mig som vän, för jag är en bra vän faktiskt och det står jag för. Jag har kanske inte så många vänner för tillfället men det är väl inte antalet som räknas? Så om du är intresserad av att vara min vän så hör av dig, jag älskar att träffa nya människor.

-finula, sörjer förlusten av en vän-

Trasig

2007-11-10T03:22:00.000-08:00

Jag är trasig just nu. Jag vet att det inte är speciellt coolt att vara trasig eller att ens erkänna att man är det men vet du jag struntar faktiskt i det. Jag behöver nämligen inte någons godkännade för att känna mig ledsen. Mina underbara vänner vet varför jag är ledsen, de säger att jag alltid blir ledsen när jag har förmycket att göra, och det är sant. Det är så jag blir så fort jag tar på mig för mycket saker så faller allt. Egentligen så har jag ingen anledning till att vara ledsen just nu men ändå så kan jag inte hindra tårarna från att falla. Min önskan är att jag ska bli sådär stark igen så som jag brukar vara men det händer inte just nu, jag kankse behöver vara svag för tillfället ja jag behöver nog faktiskt det. I mina drömmar bearbetar jag allt som är tungt och jag vaknar mitt i natten och tänder lampan, lampan och jag är vänner just nu. Även om jag vet att lampan inte kan ta bort det tunga så värmer lampan mig och får mig att känna mig trygg.

Det finns en sak som värmer just nu mitt hjärta i allt det här kalla och det är att mina kurskamrater de tror att jag går omkring och gråter för att jag är så nervös inför examinationsuppgiften och jag dum som jag är låter de tro det. För även om jag inte är det minsta orolig för att skriva en uppsats på fem sidor så får de gärna tro det för det värmer mig så otroligt att de bryr sig om mig. Jag känner inte ens de och de bryr sig om att jag ska må bra om att jag ska vara glad. De är så himla goa! Jag skulle vilja berätta allt för de men jag gör inte det för det är inte så man ska göra, man ska hålla vissa saker inom sig. Det är en av mina kursare som jag skulle vilja lära känna lite mer, hon är otroligt trevlig och jag hoppas att vi kan bli vänner för jag vill ha henne som min vän undra om hon vill ha mig som vän? Men som jag är nu så vill nog ingen ha mig som vän misstänker jag.

Nej snart är allt det här slut, det är inte långt kvar inte ens en månad och sen kan jag bli glad och sprudlande igen. Ja det ska jag bli. Jag behöver bara sömn och värme och människor som finns där för mig för att bli bra. Och som jag sa i början så är jag inte så trasig som det verkar bara mest muppig just nu.

-finula, gråter för det minsta-

Ord och mening

2007-11-06T15:07:00.000-08:00

Vilket värde lägger du i dina ord? Hur tänker du när du väljer att använda ett ord i stället för ett annat? Tänker du något eller häver du ur dig orden bara utan eftertanke? Jag älskar ord jag tycker ord är det bästa som finns med ord kan man uttrycka så mycket. Du kan eller jag kan uttrycka sorg jag kan uttrycka glädje ja allt i princip. Jag tänker länge på de ord jag använder, att skriva använder i stället för att säger är också ett val kanske inte så otroligt svårt val med tanke på att använder passade bättre in i meningen än ordet säger. Men om jag inte skulle tänka så utan kanske använda ordet säger istället för använder då kanske det skulle bero på att jag inte kan innebörden av ordet använder för det kan användas både när man talar och skriver säger kan ju inte det.

Ett ord som jag tycker är väldigt mäktigt och starkt är ordet förlåt, för när någon säger förlåt så betyder det för mig att den människan aldrig kommer göra om samma sak igen det är för mig underförstått man ska inte använda det ordet om man inte vet vad det betyder. Folk som använder det ordet utan att tänka på innebörden gör mig irriterad. Jag var tillsammans med en tjej förut som sa förlåt varenda eviga gång hon hade slagit mig eller sagt något elakt. Ganska fort så lärde jag mig att hennes förlåt inte var ett förlåt utan hennes mening med ordet var mer ojdå. Hon gjorde mig otroligt irriterad för hon använde ordet fel, det berättade jag självklart inte för henne för det hade jag aldrig vågat.

Sen så finns det typiska snäll ord som jag tycker att du är söt ja det är trevligt men om någon skulle säga att jag tycker att du är ful så skulle förmodligen alla inklusive jag bli lite smått irriterade. Ja nog om det, för att övergå till mitt problem. Jag har en klasskompis som sa något väldigt konstigt till mig idag när vi skulle skiljas hon sa bokstavligen vi ses på torsdag sugar. Anledningen till att jag vet det så bra är att jag hävde ur mig ett va vad sa du? och då sa hon det igen. Nu har jag då gått omkring och undrat vad hon menade med det, vad ville hon säga att jag ser ut som socker eller sa hon det bara som jaja hej då vi ses. Jag önskar att hon inte sagt det för då hade jag inte tänkt på det så mycket men i och med att hon sa så så har jag gått omkring på jobbet nu ikväll och undrat vad hon menade. Jag funderade ett tag på att fråga henne på torsdag men det skulle kännas lite skumt om hon nu bara hävde ur sig det så minns hon förmodligen inte ens det och då skulle jag se ut som ett fån och det vill inte jag. Min plan är därför att inte försöka tänka på det så mycket och det går ju jättebra det ser ni väl?

Nä om fler skulle förstå innebörden i de ord de använder så skulle inte jag behöva sitta här och grubbla över vad hon menade utan istället gå och lägga mig så att jag är någorlunda pigg i morgon.

-finula, vill inte bli kallad för sugar av sina kursare-

Datorkärlek

2007-11-04T02:40:00.000-08:00

Jag har köpt mig en ny dator. Jag är kär i den redan och älskar att sitta och skriva med den. Det tråkiga är att jag måste sitta och spara en massa bilder från den gamla datorn så att jag kan få in de i den här nya. Jag tar bara de viktigaste bilderna med mig från den allt är inte värt att sparas. Jag har ju en sådär 15 minuter på mig att spara saker därifrån innan den återigen slocknar för att sedan två timmar senare starta igen.
Det slår mig då hur lätt det är att välja sina minnen hur lätt det är att trycka på radera knappen och låtsas som om vissa saker aldrig har tagit plats. Hur lätt det är att välja att inte ta med vissa bilder, vissa filer framför allt de som väcker minnen som kroppen glömt som kroppen gömt undan så att det inte ska göra så förbaskat ont. Så att man eller jag kan må bra så att jag kan vara glad och sprudlande så som jag är just nu. Tänk så mycket minnen man förtränger och glömmer bort, så mycket som "inte hänt" enligt kroppens försvarsmekanism så otroligt mycket.

Hur som haver så åker den här gamla datorn till soporna snart eller återvinningsstationen rättare sagt. Det som den tar med sig är en massa minnen, både bra och dåliga. Den tar med sig två år av sorg men samtidigt fyra år av glädje så den har varit mer till glädje än sorg. Den är en del av mitt liv ett minne som kommer leva kvar inuti mig men inte raktframför mig för jag har bytt ut den mot en ny som jag hoppas ska bringa mig lika mycket glädje som den förra som den nu ersätter.

Det slår mig då hur lätt det är att byta ut saker och ting. Bort med det gamla och fram med det nya? Detta eviga bytande fram och tillbaka jag önskar i varje fall att jag inte är lika lätt att byta ut som denna lilla materiella bit som snart ryker. Jag tycker att människor över lag är duktiga på det där med att byta ut det verkar som om jag är den enda på hela jorden som tycker att det är jobbigt när byta ut fasen inträffar jag och förhoppningsvis någon annan så att jag inte är ensam om det. Men det hade inte riktigt med det här att göra utan det här skulle handla om min nya dator den som får mig att må bra.

-finula, grubblar som vanligt för djupt-

konsten att tänka först och tala sen

2007-11-02T14:00:00.000-07:00

Jag jobbade i onsdags och råkade ut för en väldigt obehaglig situation. Jag jobbar ju som jag förut sagt i hemtjänsten som timvikarie och det gör även andra bland annat den här personen som gjorde att jag kände mig instängd i en obehaglig situation. Han den där andra personen jobbar också som timvikarie men skillnaden mellan oss är att han tillskillnad från mig då har ett yrke, han är färdig lärare och har en tjänst på en skola. Jag däremot har hemtjänsten att vända mig till eller lärarjouren där jag för tillfället inte kan jobba så mycket på.

Han påpekade under onsdagskvällen att han tyckte att det var orättvist att jag fick alla passen och han inte fick några alls eller fram för allt fick han inte lika många som jag. När jag då påpekade att han faktiskt till skillnad från mig hade ett annat heltidsjobb så tyckte han att det inte hade med saken att göra för han har minsann jobbat där i 12 år och försökte då antyda åt mig att det hade minsann inte jag om jag nu för en sekund hade inbillat mig det. Vilket jag självklart inte hade för jag vet mycket väl att jag inte jobbat där så länge. Det som irriterade mig mest var hans fråga om vi kunde dela på mina pass varvid det började koka inuti mig men i och med att det inte är någon bra metod att börja skrika på varandra så log jag bara mitt sammanbitna leende och suckade tyst.

Han avslutade hela sitt nummer med att säga att han minsann skulle ringa till chefen och klaga ja gör du det tänkte jag för mig själv jag tror inte att det funkar. I torsdags nämnde han inte saken en enda gång och nyfiken som jag är så undrar jag om han hade pratat med chefen men det frågade jag inte.

Det som gör mig mest irriterad är att han hade mage att ta upp det med mig, vad kan jag göra ska jag sitta och bestämma vilka pass jag ska få och vilka han ska få? Om de erbjuder mig pass så tar jag väl de för jag behöver ju också ha pass mer än vad han behöver anser jag. Jag är fortfarande upprörd över hans agerande men måste snart släppa det för det lönar sig inte att reta upp sig på det heller. Nej jag hoppas verkligen att jag slipper träffa sådana personer som han i framtiden.

-finula, irriterad på giriga människor-

Dreams

2007-10-29T15:19:00.000-07:00

Jag har haft världens konstigaste dröm i en hel vecka och då menar jag verkligen en hel vecka. Jag är en sån som brukar ha läskiga drömmar där folk jagar mig med knivar och dylikt men den här drömmen är helt underbar. I drömmen har jag en flickvän som är helt underbart trevlig och söt och vi gör massor med saker tillsammans, men sen på morgonen vaknar jag men hon finns med mig hela dagen. På kvällen sen när jag går och lägger mig så är hon tillbaka igen alltså i drömmen. Det låter som om jag håller på att bli scitzofren men jag lovar så är inte fallet..

Hur som haver så tycker jag om drömmen, jag tycker om att känna närheten och jag börjar väl snart misstänka att det där med att leva singel resten av sitt liv som jag ville förut inte håller i längden.

Nu ska jag sova igen och jag hoppas att du är med min hemliga drömkvinna.

Ögon som förstår

2007-10-22T09:17:00.000-07:00

Jag började gråta i dag på tåget. Det var väldigt skönt jag har velat det länge nu men det har inte funnits någon tid för det. Jag har kanske inte velat börja gråta på tåget men över huvud taget släppa lite på spärren släppa in någon i mitt liv, någon utanför. Hon förstod hon tittade på mig och förstod. Jag tycker om människor som förstår hur det känns utan att jag ska behöva FÖRKLARA jag hatar att förklara jag hatar att varenda eviga gång försöka få någon att förstå. Men hon hon är i samma sits som jag. Hon liksom jag måste försöka få det här att gå ihop, just nu känns det som om jag trollar med knäna och hoppas innerligt på att det håller jag önskar att det inte faller nu för det skulle vara jobbigt innerligt jobbigt. Jag försöker plugga, jag försöker läsa min litteratur, jag jobbar och försöker få ekonomin att hålla ihop något sådär, jag förskönar verkligheten lite i mina jobbansökningar och därutöver försöker jag få tid för de som betyder mest i mitt liv, mina vänner. Jag är evigt tacksam för att de förstår även om jag ibland blir illa tvungen att förklara mig.

Hon har i varje fall ögon som förstår. Hennes blick och hennes kram gjorde mig lite starkare. Det är underligt vi känner inte ens varandra men i dag lärde jag känna henne lite och hon mig för jag snyftade fram allt som tyngde mig. Och hon försökte också berätta vad som tyngde henne. Det slog mig att det var så otroligt lika fast ändå så olika. Hon och jag tycker så lika om vissa saker att det inte var sant. Det var ungefär som att möta sin tvillingssjäl. Hon fick höra saker som jag inte orkat berätta för andra kanske för att det var så kravlöst, kanske för att jag liksom hon vet att i december är vår sista kurs ihop, eller kanske för att vi just då fann varandra på samma plan. Vem vet varför egentligen och måste man veta allt, det enda jag är säker på är att jag just då var väldigt glad över att det var hon som fanns vid min sida och inte någon annan.

-finula, starkt troende på ödet-

Dator krångel

2007-10-21T10:03:00.000-07:00

Min dator krånglar, den brukar hålla i två timmar och sen lägger den ner. Den blir svart och börjar surra. Jag misstänker att den håller på att göra självmord och det gillar inte jag. Jag vill gärna att den ska hålla minst till januari gärna längre för jag har inte pengar att lägga på en nu dator just nu men det har jag i januari eller februari.
Men nu när jag vet att den kommer att hålla i två timmar växer nästa fråga fram vad ska jag göra under mina två timmar framför den? Igår valde jag att ägna mig åt en ny serie på svt.se som heter mia och clara och den var rolig riktigt rolig om jag ska vara ärlig. Det var en vän som föreslog den till mig och det var snällt.

Ja så jag har väl ungefär en timme kvar men jag får lite ångest över vad jag ska göra innan den slocknar. Jag borde plugga men jag orkar inte inte i dag säger min hjärna och jag håller med inte i dag den får faktiskt vila ett litet tag till. I morgon ska jag ta tag i verkligheten igen i morgon ska jag plugga igen.

Jag har suttit och sökt jobb också, inte för att jag inte har jobb nu men riktigt jobb sen när jag är klar. Jag har än så länge sökt två och chansen att jag ska ens komma in på intervju på någon av dessa två är minimal riktigt ruskigt liten. Sånt är livet försöker jag intala mig själv men jag lyckas inte riktigt med det. Jag måste ha ett jobb så snälla sätt ut lite fler jobb för då skulle jag bli glad ser ni.

nä nu ska jag surfa vidare klockan tickar och snart är det svart på skärmen.

-finula, pressad av tiden-

Bekräftelse- Tack

2007-10-14T05:49:00.000-07:00

Jag är i en bekräftelsefas i mitt liv. Det känns lite larvigt och i och med att jag skriver ner det nu så känns det ännu larvigare än det gjorde i början. Men så är det just nu jag måste få höra hur duktig jag är även då jag inte är det.

Jag längtar till mitt jobb, jag börjar om en timme och jag önskar att timmen skulle kunna gå lite fortare men det är inte möjligt så jag får vänta 60 minuter som alla andra. Det är typiskt aldrig aldrig ska man ha fördelar. Pah! Anledningen till att jag längtar till jobbet är att jag då ska ta min favoritlista och gå till mina favorit vårdtagare. Agda 84 år tycker om mig, hon tycker att jag är söt och rar. Just det behöver jag höra. Sen har vi Åke 79 så säger att om han bara vore några år yngre skulle han bjuda ut mig på dans. Det är precis det jag behöver höra. Kanske inte egentligen av Agda och Åke men de är bra substitut. Sen har vi Klara 89 som säger att om jag behöver ha någon som referens så är det bara att ringa till henne. Åhh hon är så söt. Sen att hon är nästan döv och blind gör inte så mycket jag är nämligen en höjdare på att värma risgrynsgröt och byta blöjor. Det ni skolstyrelsen, där fick ni så att ni teg. Eller inte. (Sen vill jag bara göra en liten fotnot om det där med tystnadsplikt jag har bytt ut namnen på alla deltagare.)

Det är lite tragiskt att vara jag just nu, det är lite illa att jag inte duger som jag är i mina ögon just nu, utan denna yttre bekräftelse. Men jag tror eller önskar snarare att jag ska bli starkare snart. Jag är inte den typen som behöver veta hur bra jag är hela tiden egentligen men just nu behöver jag det hela tiden. Det är därför jag längtar mig blå till jobbet. Jag måste få jobba lite snälla då?

Jag önskar att den här fasen ska ge sig så att jag kan bli jag igen. En sak som jag är trött på i mitt liv det är det att man inte kan säga till någon att de är söta eller att man tycker det för så är man antingen dum i huvdet eller så får man en och vad går du på för något blick tillbaka. Jag min lilla fegråtta kan passa på att säga att jag tycker att M ser väldigt bra ut. Hehe det roligaste vore om hon läste detta. Men det gör hon nog inte.

-finula, bekräftelsefasen suger-

Framtid

2007-10-11T09:49:00.000-07:00

Snart har min framtid hunnit ifatt mig. Snart är jag där jag länge velat vara. Jag är om någon månad helt färdig med mina studier på lärarhögskolan. Det känns stort för mig, och jag struntar fullt i om det är mindre stort för någon annan för det är min åsikt som räknas i det här sammanhanget. Ibland så blir jag så förvånad över att min framtid ser ut så här som den gör. Det hade jag inte trott för ett antal år sedan. Då trodde jag att jag vid det här laget skulle vara bränd och begraven men så lätt gick det inte.

Under min skoltid så var skolan det värsta jag visste, jag hatade att gå till skolan och skulle inte i min vildaste fantasi tänkt att jag skulle en dag bli lärare eller vilja bli det. Men saker och ting förändras och vi förändras. I gymnasiet trodde jag att det bästa jobbet jag kunde få var på marabou och det såg mina lärare till att trycka in i pannan på mig också. Det där med pedagogik har de nog inte läst så noga.

Men hur som haver så så blev det inte. Jag blev lärare och min framtid ser ganska så ljus ut. Jag har nått ett av mina mål och behöver inte ha så bråttom med de andra för allt kommer att lösa sig det vet jag. Någon dag kommer bitarna att falla på plats och då kommer jag vara väldigt glad, för jag förtjänar ett bra liv och det vet jag i dag. Till de människor som vill trycka ner mig eller smutskasta mitt liv vill jag bara säga att ni slösar er energi helt i onödan jag är nämligen inte ett dugg intresserad av ert skitsnack och mina vänner lyssnar ändå inte på det.

-finula, ser ljust på framtiden-

En helt vanlig fredag.

2007-10-06T02:51:00.000-07:00

Jag var hos frisören igår. Jag hatar att gå till frisören och det är därför jag drar mig in i det sista med att gå dit. Den här gången tog jag med dig vännen E och hon satt snällt och distraherade mig när frisören klippte. Jag hatar tanken på att folk rör mitt hår, jag äcklas i stället för de liksom jag hatar hår. Då sitter jag bara och lider, den här frisören var duktig, hon klippte och log. Hon hade jättevackra ögon också vilket gjorde allt lite jobbigt. Frisören hade också fint hår, det gjorde allt lite lättare för jag inbillar mig att frisörer som har snyggt hår klipper även snyggt. Det som jag tycker är svårt är att veta vart jag ska titta någonstans medan de klipper framför en, först tittade jag uppåt vilket resulterade i att jag stirrade på hennes bröst, så jag tittade neråt vilket givetvis resulterade i att jag satt och glodde på hennes skrev. Det slutade med att jag blundade, det kändes också lite mongo men det var så jag gjorde.

Det som var lite jobbigt det var att hon som satt i kassan satt och glodde och då menar jag glodde hela tiden på mitt hår också, så jag hade liksom två frisörer förutom att hon i kassan bara glodde så klart. Det var inte alls jobbigt jag lovar. Jag såg henne hela tiden i spegeln, men hon skämdes minsann inte hon fortsatte tillslut hade jag då tre människor som glodde på mig det var fruktansvärt vill jag lova! Jag som hatar frisörer fick då trippel uppmärksamhet, jippi eller inte. De som hade rätt att glo var min vän E och frisören så klart. Men jag kom därifrån helskinnad och med ett snyggt hår hon var superduktig dit ska jag igen, och den gången kommer det att gå lättare för nu vet jag vad som väntar mig. Och min vän E ska följa med det har hon lovat mig. Så om en månad bär det av igen.

Resten av fredagen var också mysig vi gick och åt på vår restaurang på söder och hade det väldigt mysigt. Vi fick dock inte samma butch servitris som förut men men hon som serverade oss den här gången var inte heller fy skam. Vi tänkte fråga vart den andra hade tagit vägen men struntade sedan i det för det skulle nog verka lite underligt.

Sen såg vi på film hemma hos mig, vi såg jakten på lycka och för er som inte sett den gå och hyr eller ladda ner den på en gång! Den är helt underbar! Sen fick jag feber så nu sitter jag här i min feberyra och drömmer mig bort till vackrare länder. Jag vill åka utomlands!

-finula, hon med den fina frisyren-

Klassfest

2007-10-02T11:41:00.000-07:00

Jag fick ett brev i fredags där det stod att jag var bjuden på klassfest. Eller ja riktigt så stod det inte men jag var bjuden och det var ju kul. Det stod att det är nu 10 år sedan ni gick ut grundskolan och det betyder att det snart är dags för klassfest. Vaddå klassfest, jag satt och stirrade på lappen och kände klumpen i magen växa. Eh vilka gick i min klass? Visst minns jag några och allra mest minns jag min kära lilla heffa! I like you friend! Men resten då, jag var tvungen att rota fram den gamla dammiga klasslistan och titta efter.

Jag är fortfarande osäker på om jag vill gå, vem bryr sig om de lixom? Jag har levt mina 10 år (usch va gammal jag måste vara?) helt utan att tänka det allra minsta på dem så en sådär 10 år till gör ju ingen skada direkt. Eller hur? Det som var så roligt var att på lappen stod det att jag funderar säkert vad som hänt med alla, ähum ja nej det gör jag inte. Och hur de ser ut, vem f_n bryr sig? Har jag som svar på den frågan. Men om heffa går går jag om heffa inte går går inte jag heller.

Jag hade ju vänner där men jag vet inte om jag vill träffa de igen, det som var då var då lixom nu är nu. Jag vet inte om jag vill om det hade varit klassfest för oss som gick i gymnasiet ihop då hade jag tackat ja på en gång men just så var det inte nu.

Ja ja jag har ett tag på mig att bestämma mig, fram till den 24 november för det är då festen är planerad. Eller fest och fest vem vet det kanske blir klasskaos.. hehe

-finula, en aning anti klassfester-

Älskade grannar

2007-09-19T05:25:00.000-07:00

Jag älskar mina grannar. Jag kan inte i ord beskriva hur underbart det är att vakna mitt i natten av det står ett inte så kärleksfullt par och skriker på gården. För jag orkar verkligen höra på hur sura ni är på varandra. Jag har faktiskt inget bättre för mig, för sova är ju inte min grej på natten. Det som faktiskt nästan är bättre än bråk mitt i natten är nog min granne nedanför mig som bestämt sig för att spela musik på högsta ljudnivån, för han eller hon tror att alla är sugna på att lyssna på den nyaste kina plattan, men hey det är inte alla som vill lyssna på den!

Sen så blir jag så himla glad när jag går in i den gemensamma tvättstugan och möts av en av mina favorit grannar som frågar om det är sant att jag är gay. Ja då är min dag gjord. För jag tycker att det är så himla trevligt att mina grannar går omkring och diskuterar min läggning. När jag sedan har svarat för det gör jag så går han därifrån UTAN att tvätta golvet eller ens ta bort sitt äckel ludd från torktumlaren så att jag måste göra det. Det är nästan det mest underbara jag vet, att städa efter andra personer. Sen har jag en annan underbar granne som frågar om vi ska gå på dejt, ja nej jag har inte tid just nu blir det vanliga svaret för jag vill inte vara elak och säga att nej jag har faktiskt ingen lust att gå ut med dig för du verkar tråkig. Men det kanske skulle vara det bästa.

När jag kommer hem på kvällen så älskar jag lukten av ciggaretrök som har spridit sig i hela trapphuset, det är så himla trevligt så tack så hjärtligt för att ni röker i trapphuset det uppskattar jag verkligen. Min spiongranne tar i varje fall hem priset, honom ska man hälsa på varenda jäkla gång man går förbi hans balkong och det gör man några gånger per dag om man är som jag aldrig hemma vill säga. Om man glömmer bort att hälsa på honom sitter han där och surar i några månader. Jag tycker att det räcker med att säga hej en gång. Han i varje fall ser allt och hör allt så vill man höra det senaste om någon så är det bara att fråga honom. Vad han har att säga om mig vet jag såklart inte och frågan är om jag vill veta.

Av min hög med grannar så finns det bara två grannar jag tycker om. Och det är de jag delar två av mina väggar med. Det är de gulligaste grannarna som finns. Tack och lov. För de orkar inte snoka i mitt privatliv, de frågar hur jag mår, jag vaktar deras lilla vovve ibland och äter middagar med den ena när hans flickvän är bortrest. Alltså bara middagar. De är trevliga både han och hans sambo. Men jag undrar varför mina grannar ska ha sånt stort behov av att bry sig om mig och störa mig i mitt liv?

-finula, trött på grann gemenskapen-

Lovely- idol

2007-09-13T11:33:00.000-07:00

Hallå hej man har väl rätt att ångra sig? Jag har börjat titta på idol, japp det har jag. Jag skäms lite för jag är inte den typen som sitter och glor på sånt. Men som sagt alla kan ändra sig. Jag sitter och skrattar och undrar vad tänker de på egentligen, om de kan sjunga så kan jag med. Och ärligt jag kan inte sjunga det har jag aldrig kunnat. Det som jag undrar är var är självinsikten? Hur tänker de? Men det kanske är så att de inte tänker alls, utan bara drömmer vidare. Men måste vi lyssna på det då, å andra sidan vore det väl inte roligt att se på enbart proffs heller så jag ska nog bara sitta och lyssna tyst i min feberyra.

I för sig så såg jag finalen förra året på programmet, och jag tyckte att han som vann var verkligen duktig. Att sitta varje dag eller helg hädanefter och glo på idol verkar väl inte heller som min plan men kanske någon gång som nu till exempel när jag ändå är sjuk och trött. Äsch det slutar väl med att jag ser bara finalen den här gången också, men det är väl då de bästa är kvar? Varför ska jag spendera min dyrbara tid med att lyssna på halvdana puckon. Hehe..

Flytta?

2007-09-09T03:05:00.000-07:00

Jag skulle vilja flytta, och då menar jag inte bara byta lägenhet utan även byta stad. Jag är less på Stockholm riktigt less på människor i allmänhet, less på att stressa, på att stöta ihop med människor jag inte vill träffa osv. Jag är ju färdig snart med mina studier så varför inte tänker jag när jag tittar på ams hemsida. Men vart vill jag bo då? Jag känner ju inte till några andra ställen än Stockholm liksom Funderar på England de har lite lärartjänster i svenska skolor eller om jag inte ska flytta dit så kanske till Skåne, skånska är ju så läckert! Eller Göteborg, eller Umeå varför inte liksom, i Umeå känner jag ju några i varje fall. Eller snarare en men nu ska vi inte vara så noga med att räkna.

Den enda nackdelen med om jag flyttar är att jag förmodligen måste göra mig av med min lägenhet som jag har nu, så tänk om jag inte trivs vad gör jag då? Ähum det här med att ta dagen som den kommer är inte riktigt min grej va? Men jag har hört att man kan hyra ut sin lägenhet undra om jag får det?

Sen kom jag på en annan sak att om jag flyttar så måste ju du flytta med mig och det kanske inte din sambo vill. Men vem bryr sig om vad han vill.. hehe

-finula, trött på Stockholm

Klart snubben skulle ha moral.

2007-09-02T04:39:00.000-07:00

På mitt jobb har vi till vana att göra små tjänster till våra vårdtagare som egentligen inte är beviljade av högre människor. De där människorna som sitter och bestämmer hur sjuka de är som vi tar hand om. Ni ska veta att det är inte så lätt att få hjälp alla gånger. Men i varje fall då så skulle jag handla cigaretter åt en av tanterna idag. Det går ju fort tänkte jag för mig själv jag springer bara in på ica. Så jag går fram till kassan och ska köpa cigaretterna plötsligt säger kassörskan jag måste få din legitimation. Va? Vad är det här tänker jag och tar fram mitt jobblegg. Nej den duger självklart inte för hon måste få veta hur gammal jag är. Irriterat går jag ut ur ica och försöker leta fram ett lätt byte som kan gå och handla ciggen åt mig, och plötsligt har jag förvandlats till en fjortis. Jag går fram till ett fyllo och hans fru och berättar hur det ligger till att jag är på jobbet och kassörskan säljer inte cigg åt mig om jag inte visar legg. Då säger fyllot att det går emot hans moral!! Vilken jävla moral tänker jag då? Jag är ju för fasen på jobbet jag går inte frivilligt i de kläderna annars heller!

Mitt sista hopp är min kollega som är inne i lokalen, men hon tror att jag skojar så jag blir tvungen att gå och hämta mitt legg från lokalen. När jag kommer in så säger hon ännu en gång att jag trodde verkligen att du skojade. Nehe du får jag fram och rycker ut legget ur väskan. Går tillbaka till ica och går till samma kassa. Här har du säger jag och tar fram legget får jag fråga hur gammal du är själv föresten? Jag är 19 svarar tjejen. VA! 19. Jag är ju sju år äldre kom igen sju jävla år. Jag la inte fram det så riktigt åt henne men hon poängterar att vi får be legg på alla under 30. Det är tydligen en ny regel. Jaha och regler är till för att brytas, men men det tyckte inte fjoll kassörskan eller fyllot så jag är nog ensam om det.

Så jag fick ciggen tillslut, men det som irriterar mig mest är att jag röker ju inte ens själv. Jag hatar cigaretter och folk som röker en i ansiktet. Sen är det irriterande att den 19 åring har rätt att fråga legg på mig. Hon måste ju fasen sett att jag var äldre än hon.

-finula, less på moralfyllon och 19-åringar-

Jag är DIN fanclub

2007-09-01T03:54:00.000-07:00

Ok jag erkänner, jag är och kommer förbli din fanclub. Jag tycker att det är så trevligt att smyga in på din blogg för att se om du har skrivit något nytt som jag kan läsa och suga till mig av. De gånger du inte har det, blir jag snopen för jag ville läsa det senaste. Men å andra sidan så har du gamla saker som jag kan läsa om och om igen. Det som fascinerar mig är att vi tänker så lika på så otroligt mycket, de gånger sitter jag bara och nickar medan jag läser. Det känns som om du och jag är ett i huvudet alltså inte på riktigt dårå. Ibland så förundras jag över hur olika vi tänker men vi är ju inte samma människa lixom. Det är klart att vi tänker olika ibland. Jag blir ofta sugen på att skriva till dig men då blir jag påmind om att jag vill vara hemlig.

Även om jag vill vara din fanclub så vill jag vara anonym. Jag vill inte att du ska veta att det är jag som är din fanclub. Det närmaste du kan komma är att se att ännu en person besökt din sida med hjälp av den där maskinen som räknar ut hur många som besökt din sida. Det sägs att du också kan se ett nummer som avslöjar att jag har varit där igen. Nu vill jag bara påpeka att även om det låter som om jag vore besatt av dig så är det inte så det är. Jag bara tycker om ditt sätt att skriva på och dina tankar.

Så idag tänker jag hylla din blogg sida, genom att säga att jag finula är din fanclub!

-finula, kommer ut ur garderoben-

Dejta eller inte dejta.

2007-08-26T09:05:00.001-07:00

Det börjar bli lite trist att vara jag. Satt tidigare och funderade på om jag skulle börja dejta, men efter ett tag började jag fundera på varför? Jag har ju det ganska bra själv också. Hur skönt är inte det att sitta i soffan och bråka med sig själv om vem som har slängt ner strumpan på golvet. Det var inte jag säger jag högt för mig själv och kommer på att jag är ju ensam så det var nog jag ändå. Sen är dejtande svårt det krävs nästan mer jobb än man har nytta av det. För tänk du eller i det här fallet jag då måste först hitta den där personen jag vill dejta och sen måste jag komma på något att säga om mig själv. Eller ja först måste man ju träffas, och då måste den andra parten också gå med på det. Jag måste lägga ner energi på en annan människa som inte känner mig och som kanske inte alls är intresserad sen i slutet ändå eller tvärtom dårå att jag inte är intresserad. Hm men hur som haver så. Då har jag lagt ner tid i onödan jag har slösat min energi på något som inte blev så bra ändå i slutet ändå. Hur klokt är det då? När jag lika gärna kan göra något annat, te.x jobba. Men det skulle vara sjukt kul att hitta någon snart för mitt kärleksliv är icke existerande så även mitt dejtande.

Synd att jag inte kan dejta någon av mina vänner för det skulle spara mig så hemskt mycket tid, de känner mig redan, jag känner de och jag tycker om mina vänner hemskt mycket. De vet mina speciella egenskaper så som att jag älskar kyckling, och pommes frites osv. Men nu går ju inte det för känslorna finns inte där inte på det planet tack och lov.

Nej jag får ta tag i det där med dejtandet snart då. Men ärligt hur gör man? Finns det någon bra bok som handlar om det kanske? Såg ett program tidigare idag på tv, (kanske är det därför jag är inne i dejting fasen?) där sa de att av 430 dejter så är det 1 som är den rätta för dig, ja alltså det är ganska dåliga odds, eller hur? Jag har inte ens träffat så många människor i hela mitt liv eller jo det har jag men inte i det syftet. Så hur gör man då när man vill dejta någon, det är ju inte så att man bara kan gå fram till någon på gatan och säga att hey du verkar nice ska vi dejta? Nej jag ska nog lägga dejtandet på is, för jag har ju egentligen ingen tid heller. För jag pluggar och sen jobbar jag så det är förmodligen ingen som vill träffa mig bara när jag kan. Eller så får jag träffa någon som har lika lite tid som jag. Äsch jag vet inte, jag vill och sen vill jag inte. Jag kanske får träffa någon som är lite som jag, men inte förmycket för då blir det jobbigt. Sen är det väl inte inne att dejta längre, folk dejtar inte längre va? Uäh jag hatar att vara ute. :(

-finula, dejta eller inte dejta det är frågan-

Mogen 5-åring.

2007-08-19T01:16:00.000-07:00

Jag har gått omkring och funderat nu ett par dagar på vad det är som är fel på mig, nu har jag äntligen kommit fram till det. Jag beter mig som en mogen 5-åring. Eller ja huruvida en 5-åring kan vara mogen eller inte kan diskuteras och de flesta skulle säga att 5-åringar är allt annat än mogna så jag är nog snarare en trotsig 5-åring och inte en mogen. Hur kommer det sig att jag beter mig såhär då? Varför beter jag mig som ett litet barn helt plötsligt som freakar ur och bara skulle ha lust att slänga sig ner och börja skrika och dra sig i håret. (Det gör jag dock inte, jag har väl vissa gränser). Jag håller på att tappa kontrollen över mig själv kanske, eller nja inte helt dårå för jag har har ju kontroll över vissa saker. Sen så försöker jag bli bättre på anfallen och först tänka lite på vad det kan bero på. Men en sak är säker att jag har aldrig tjafsat så här mycket med mina vänner som nu, eller nja jag har ju inte tjafsat med alla. Men vissa, men du ska veta W att du är viktig för mig och jag vill inte mista dig.

Igår skulle jag gå ut och festa på connection efter jobbet. Jag slutar ju 22 så det är väldigt lägligt att gå ut efter det. Väldigt smart plan tyckte jag, men på väg in till stan så ångrade jag mig bittert. Jag ville hem och lägga mig i min lilla grotta men nope det gick inte. Min kollega A skulle också följa med, men hon ångrade sig inne på connection och gick vidare någon annanstans Där satt jag men min hemklump i magen och mina tankar på förbjudna banor. Som tur var så var min vän E bara ett telefonsamtal borta så jag ringde henne ett tag och pratade av mig.

Inne på connection så träffade jag några Fransmän som var här på praktik, hur de hamnat på en gayklubb visste de inte för de var inte gay. Men de var trevliga och vi hade otroligt roligt ett tag, de var tydligen här och skulle bli kockar. I och med att min franska inte är som den borde så höll jag strängt fast vid engelska. Sen tappade jag bort de och träffade en Engelsman i stället, han var lite spännande för han hade inte heller koll på gayfaktorn. Tillslut så blev han lite religiös och det visade sig att han var homofob! Alltså ärligt hur kan en homofob få för sig att gå på gayklubb. Det är nog det dummaste han gjort någonsin. Så han satt där och berättade om för mig att jag var sjuk i huvudet och att ett homosexuellt förhållande handlar bara om sex, alltså hey vad fasen handlar heterosexuella förhållanden om då? Polka eller? Å andra sidan så tycker jag inte att förhållanden bara handlar om sex, de handlar om så mycket mer men jag ville inte ödsla min energi på honom. Jag dumpade honom och sa att det vore nog bäst för honom att åka hem innan han blev utkastad. Sen dansade jag loss och på hemvägen hade jag vännen E i telefon hela vägen bättre sällskap kan man inte ha. Så kort och gott så hade jag en perfekt natt på connectionheteromän som var vilse. Så mycket annat än män fanns inte där men vad gör det? Jag är glad över att jag inte går ut så ofta heller, för det är tråkigt att åka hem mitt i natten och vara bakis dagen efter. Nja partyprinsessa blir jag aldrig.

Så nu ska jag rycka upp mig och dumpa 5-åringen i mig, jag ska ut och gå promenader och le för det är sol idag och jag är glad för jag är det viktigaste i mitt liv! Tyvärr så kan jag inte vrida tiden tillbaka och göra saker jag gjort och sagt ogjorda men jag önskar att jag lärt mig något till nästa gång.

-Finula, leende och en aning dummare förmodligen ;) -

Hjälp!

2007-08-17T09:23:00.000-07:00

Jag blåser bort, eller ja kanske inte men nästan. Hur mycket får det blåsa egentligen? Jag hade svårt att ta mig till jobbet med min cykel för den höll på att blåsa omkull hela tiden självklart hade jag motvind som gjorde mitt cyklande mycket tyngre. Det verkar som om vinden är emot mig, eller är det jag som är mot vinden? Jag vet inte riktigt men något sådant är det i varje fall. På jobbet var det lugnt för engångs skull men man ska inte säga det högt för då är det någon som sjukskriver sig på en gång ja jag är en sån som tror på sånt, så låt mig göra det.

När jag väl kom hem så skulle jag ut med grannens hund, varken han eller jag tyckte att det var speciellt mysigt att gå där ute i stormen så efter en timmes promenad vände jag om och gick glatt hemåt. Men tror ni att vovven ville gå hem eller? Nej självklart inte han ville minsann sitta på gräsmattan först. Ja han fick det även om jag inte ville stå där som ett fån och titta på den nöjda hunden.

Efter ett tag hemma så upptäckte jag att min frys hade gått sönder, precis vad jag behövde eller inte. Det luktade äckligt i hela min lägenhet, så det jag har roat mig med nu ett tag tillbaka är att städa i en äcklig frys och slänga en massa mat som jag hade planerat att äta upp.

-Finula, verkar som om jag vaknat på fel sida idag-

(Eh alltså det var inte riktigt så jag menade, självklart förstår jag att du mår dåligt och att vi alla fungerar på olika sätt men jag kan ju inte veta hur du fungerar när jag inte känner dig eller hur? Nej sårad är jag absolut inte och det trodde jag aldrig var din mening. Jag tycker att det var synd att jag inte fick chansen att lära känna dig det var ungefär det jag ville ha sagt. Använde väl fel ord. Intresserad av att lära känna dig mer ungefär så. )

26 år

2007-08-16T06:04:00.000-07:00

Ja nu erkänner jag, jag är besegrad eller? Men det betyder inte att jag förstår riktigt för det gör jag inte. Att du inte är intresserad är ganska glasklart och jag är inte den som tänker springa efter dig direkt för jag har ju levt 26 år utan dig så en sådär 50 år till utan dig gör nog ingen skillnad. Däremot så tycker jag att det är trist för jag tyckte att du verkade intressant, men man får inte allt som man vill här i världen det är ju så. Visst att man inte alltid orkar vara social eller träffas men ett medelande kan man åtminstone svara på, tycker i varje fall jag. Är det inte lättare att säga att du jag är inte intresserad än att inte säga något alls? Om du nu skulle ha en förklaring så messa den gärna. Och om inte så får det väl vara.

-Finula, väl medveten om att hon inte borde publicera detta inlägg men gör det ändå-

Det där med beslut ångest

2007-08-15T07:37:00.000-07:00

Igår kväll var det tenta kväll. Jag kom iväg med andra ord, fortfarande på bussen på väg mot universitetet tvekade jag om jag verkligen skulle skriva tentan eller inte. Men jag gick dit beslutet var ganska enkelt när jag väl gjorde den. Självklart placerade de mig längstfram! Kom igen hur snällt är det? En sån som jag som darrar INNAN jag går in i salen. Så jag satt där och kände hur hjärtat höll på att falla ur sin plats, men jag sa inget. Träffade en gammal kursare också och pratade med henne ett tag eller försökte sen efteråt började jag tänka på vad vi pratat om men jag kom inte på något. Ja mina tenta nerver är icke existerande. Det finns inget som jag hatar så mycket som att sitta i en sal full av människor där alla är tysta och fokuserade på papprerna framför sig. Ingen säger ett knyst och man hör så fort någon suddar eller nyser. Apropå det där med att sudda, det är också en sak som jag hatar. För tänk om den personen som suddar suddar bort något som jag också har skrivit och sen får den rätt och jag fel? Usch nej salstentor är rena pinan. Som tur är så har jag inte en enda salstenta i höst. För er som vill veta så var tentan enkel det är den lättaste tentan jag gjort på länge och jag är helt hundra på att jag klarar av den! Men glädjen varade inte så länge för det här var en tenta jag inte behöver göra, alltså de poäng den ger mig behöver jag egentligen inte just nu. Jag skriver tentor tydligen för skojs skull...

Efter tentan träffade jag E och det var länge sen vi sågs sist eller inte. Då hade ju nervositeten släppt som tur var. Det var trevligt att gå på medborgarplatsen och prata och bara vara. Sen kom jag på att jag skulle upp tidigt för jag jobbade idag dårå.

Så nu sitter jag här och väntar, vad jag väntar på får ni kanske veta en annan dag.. Medan jag väntar lyssnar jag på min nya favorit cd men Sarah Dawn Finer hon har en så fin röst! Tänk om man kunde sjunga som hon.. Det kan inte jag, för när jag sjunger så låter det mer som stucken gris.

-finula, hon utan tenta nerver-

Det är synd om mig ;)

2007-08-10T11:50:00.000-07:00

Jag hade stora planer för eftermiddagen. Efter jobbet skulle jag träna, och träna gjorde jag i två timmar. Körde lite olika övningar för rygg, mage och armar efteråt var jag så slut så att jag knappt orkade duscha. Om jag inte känt mig så äckligt svettig hade jag kanske struntat i det, eller inte. (Man 'ni' ska inte tro på allt ni läser).

Sen sprack planeringen. Jag skulle vara lite social med mina vänner idag, så jag hade lovat J att äntligen åka och hälsa på henne och ett par andra i hennes nya lägenhet. Vi skulle se på film och snacka massa. Nu är det så att hon bor väldigt långt bort och jag ska upp tidigt i morgon så jag avbokade faktiskt det. Jag ringde och sa till henne att det blir försent, och snäll som hon är så förstår hon. Det som gör mig lite nervös är att även om hon inte skulle förstå så låter det alltid som om hon förstår. Men jag önskar verkligen att hon förstår.

Så i stället för att åka iväg till henne gick jag ner till affären, alltså inte den äckliga affären mitt emot mig utan den som är en bit bort även kallad Hemköp. Där gick jag loss på smågodiset, ja jag äter smågodis även om det är otroligt äckligt med tanke på alla som förmodligen rört på det och sedan lagt tillbaka det. Och nu när jag börjar tänka på det kan jag inte förstå hur jag kunde lura i mig att köpa och äta det men det är lite försent att ångra sig nu. Sen var jag tvungen att köpa lite läsk för att skölja ner det andra sockret med. Min kropp är från och med ett tag tillbaka fullproppat med socker inte undra på att jag känner på så uppe i varv. Medan jag åt upp mitt socker så såg jag på min favorit film, Dagboken för er som inte sett den och har ett litet hopp om kärlek kvar se den. Det är en helt underbar film kanske ingen bra dejt film i och med att den framkallar lite tårar men annars så. Eller vad vet jag ni kanske vill att er dejt ska gråta. Ähum det skulle inte jag vilja, för övrigt skulle jag heller inte vilja vara den som gråter.

Så nu är det synd om mig, jag har ont i magen av allt socker, träningvärk i hela kroppen har ont i muskler jag inte visste om att jag hade och är så rastlös att jag hoppar upp och ner i stolen. Sen så tänker jag så mycket att min hjärna håller på att spricka.

-finula, ynklig men har sig själv att skylla-

Surt sa räven..

2007-08-07T13:26:00.001-07:00

Jag tycker om ärlighet. Ibland så tror jag att jag förväntar mig att folk ska vara ärliga mot mig så att jag inte ens funderar kring att de kanske inte är fullt så ärliga som det verkar. Visst kan det vara svårt ibland att säga som det är men kom igen lite mer ärlighet! Säg vad du menar! Vad är poängen med att dra ut på saker och ting, är det inte mycket lättare att bara säga det man vill ha sagt? Det är inte så att jag vill tvinga folk till att umgås med mig vill man inte så vill man inte så enkelt är det. Kan alla sluta med dubbelspel?? Jag är besviken på människor idag, mer än så kan jag inte säga men vad kunde jag förvänta mig? Äsch det är bäst att jag slutar skriva här så att det inte bara blir en massa spydiga ord som andra måste läsa, alla andra förutom de berörda.

-finula, smått bitter på mänskligheten-

Gotland

2007-08-06T08:39:00.000-07:00

Gotland är ett vackert ställe och nästa år ska jag stanna där två veckor. Jag och vännen funderar på att åka på cykelsemester och cykla runt Gotland. Ja det var mitt förslag, eh någon som är förvånad? Däremot så visade det sig att Solsäkra Gotland var ett mindre solsäkert ställe, tur att jag tog med mig paraply. Den gjorde däremot inte livet lätt för mina jeans och andra byxor i och med att klant finula bestämt sig för att snubbla omkring och vara så tankspridd att jag gick rakt in i vattenpölarna. Så vad spelade det för roll om jag hade ett paraply eller inte? Detta resulterade i att min vän E fick ont i magen av allt skrattande. Som tur är så bjuder jag rejält på mina egna klantigheter. Tre fina dagar, två regniga och resten bara molniga gjorde att jag eller vi trivdes som fisken i vattnet. Min vän E brände sin vita näsa så pass att det blev vattenblåsor på den. Det gjorde bergis ont! Jag fick en lite röd nacke men annars klarade jag mig från att bränna mig. Jag är inte den som bränner mig i första taget. ;)

Ingen av våra dagar var den andra lik. Jag hade verkligen en helt underbar semester och min väns hemstad eller barndomsställe var helt fantastisk. Jag såg hela Visby och det var otroligt vackert, där skulle jag kunna trivas ett längre tag. Kanske inte hela mitt liv men ett litet tag. Pågrund av det äckliga regnet åkte vi inte till fårö men jag får åka dit nästa år med henne. Jag hade nog världens bästa guide för hon kunde ju berätta lite intressanta saker också

I slutet av veckan fick jag enorm hemlängtan. Jag gick omkring och bara längtade bort till min egna lilla vrå. Tänk att bara sätta sig ett tag i ensamhet!? Det var då vi bestämde att vi skulle vara för oss själva ett tag och det var jätteskönt. Jag tog en långpromenad och bara gick och rensade huvudet med hjälp av musik. Jag är en sån som måste vara själv ibland jag måste få andas för mig själv för att sedan fungera med andra. Det är inte för att jag tycker att det är jobbigt att umgås med min kära E utan för att jag måste få vara ifred och känna. Min kära vän E bestämde sig för att sova under tiden, det behövdes kanske. Sen kunde vi umgås igen, och all längtan att vara ensam var som bortblåst. Jag älskar att umgås med människor som förstår mig och förstår att jag måste vara ensam ibland.

Sista dagen åkte vi och hälsade på E:s syster och systerns man som nyligen köpt en villa. Den var helt fantastisk och trädgården som hörde till var inte helt illa den heller. Det var visserligen mycket att göra i villan men det har de säkert inget emot, för de satt glatt och berättade vad de skulle göra och hur det skulle se ut när vi kom dit nästa år och hälsade på. Jag satt där i trädgården och kände mig som den ensammaste människan på jorden. För alla var tillsammans med någon förutom jag. Min vän E satt också och berättade att hon och hennes sambo letar efter hus. Jag vred på min otåligt i min stol och tänkte att fråga inte mig fråga inte mig. Det gjorde de inte heller och jag tyckte om de redan lite mer.

Hemresan gick bra, E:s sambo körde mig till älvsjö så att jag skulle komma hem lite fortare, och den snälla spärrvakten sket i att ta betalt så att jag skulle hinna med tåget. Tänk att det finns så snälla människor med!

-finula, nöjd med semestern-

Packa var det.

2007-07-27T12:34:00.000-07:00

Ja nu är det inte många dagar kvar, på söndag klockan 23:30 åker vi! Jag och min lilla Elina! Jag längtar som en tok det är därför jag tjatar sorry! Men ja ska man åka iväg så är det bra om man packar lite kläder med sig eller hur? I dag var jag ledig från jobbet så jag tänkte att idag ska jag passa på att tvätta kläder som jag ska ha med mig och packa så att det är gjort. Sen om det fanns tid över skulle jag till gymmet och sen skulle jag plugga lite engelska vokabulär. Det började bra för jag började med att gå till gymmet. Alltid skönt att rensa huvudet lite.

Sen började packningen, jag stod som ett frågetecken framför mina kläder! Jag har ju inget att ha på mig!! Hur kan jag ha de så här! Sen låg det massor av kläder i tvätten, men jag orkade inte tvätta inte idag så jag struntade i det. I stället begav jag mig iväg till centrum, jag måste ju ha kläder att ha på mig. Efter många timmar i centrum kom jag på att jag tröttnat på hårfärgen också. Så jag var tvungen att köpa lite ny färg. När jag kom hem var jag så klart tvungen att färga håret för jag blev så nyfiken på hur det skulle se ut. Sagt och gjort, vips satt jag med hårfärg i håret. Packningen fick jag skjuta lite åt sidan vill inte ha färg på mina kläder heller. ;) Nu har jag i varje fall packat mycket och jag tror jag har allt med mig. Ska väl kolla igenom det en gång till. Tänk jag slapp tvätta! Eller ja den kommer ligga och vänta på mig.

Nu är det bara engelska vokabulär kvar, jag är så trött vill sova! Men men lite karaktär tack. Försöker skälla lite på mig själv men det är tufft för jag har svar på tal. Äsch jag måste plugga lite nu annars kommer tentan inte gå igenom och det är mitt liv det handlar om.

Varför är det så svårt att få det man ska göra gjort? Eller å andra sidan beror det väl på att det är så trist att packa som det inte blir gjort, och trist att plugga så det skjuts åt sidan. Men men en sak i taget.

-finula, nöjd ändå -

Glädje

2007-07-25T03:18:00.000-07:00

Det var boxpass igår igen. Det är kul med box har jag konstaterat men nästa vecka blir det ingen box för då är jag bortrest. Jag och vännen är bra på att boxas förutom de gånger jag sparkar henne på armen i stället för på mitzen. Men jag tror att hon förlåter mig, jag påpekar ju att det enbart är för att hon ska komma ihåg mig jag gör så. :) Jag saknar dock träningsvärken som brukar komma efter de passen. Men i och med att den lyser med sin frånvaro så får jag vara glad för den värk jag får. Det är lite sjukt kanske att tycka om träningsvärk men jag är sån som tycker om den värken för då vet jag att muskeln är uttröttad. Sen tycker jag lite synd om instruktören som måste skrika halsen av sig under passet, hon låter lite väl hes på slutet undra hur hon låter när hon kommer hem? Stackarn.

Nu är det inte många dagar kvar tills jag far iväg till Gotland! Det ska bli skönt att resa bort ett tag, och jag hoppas att det blir fint väder. Jag ska för säkerhetens skull ta med mig paraply så att jag inte behöver bli blöt ifall det skulle regna på solsäkra Gotland. Båtresan blir väl inte direkt rolig men sen blir det kul, vi ska bara byta sovplats en sådär fem gånger. Det orkar man väl?

Snart tillbaka till jobbet, tanten andas fortfarande som tur är. Jag börjar vänja mig vid tanken att hon ska dö en dag. Jag kan tänka mig att jag tycker att det är hemskt i och med att jag inte sett en död människa förut. Men det är en del av livet helt enkelt, det är inte något jag kan kontrollera ändå. Jag tänkte däremot att hon skulle leva åtminstone veckan ut, för sen är jag ledig och kan inte hitta henne liggandes död sängen.

-finla, glad idag-

Ett till liv?

2007-07-23T12:36:00.001-07:00

Jag måste erkänna en sak. Jag har dödsångest, jag fruktar den dagen jag ska dö. Jag skrev tidigare att jag är helt säker på att jag kommer dö i en bilolycka eller säker och säker det kommer troligtvis bli så. Men vad händer sen? Vad händer när vi dör? Blir det något mer eller ligger vi bara där och blir maskätna? En del tror att det kommer mer att det blir ett nytt liv efter det här. Vissa tror att man kan påverka det näst kommande livet genom att vara så god som möjligt i det här livet. Det vill jag gärna tro på. Tänk om det inte blir så då? Tänk om det tar slut? Det kan bara inte ta slut. Det finns de som tycker att deras liv här är så meningslöst och tungt att de själva försöker göra slut på det, men om det kommer ett nytt liv efter det här så verkar det ganska meningslöst eller?

Ja hur som helst så är det inte så att jag varje dag går omkring och tänker på döden och hur det kommer kännas att ta sina sista andetag för det skulle göra mitt liv ganska jobbigt och svart. Nej anledningen är att vi har en som håller på att dö på jobbet just nu, och det är jag som ska gå dit dag efter dag besök efter besök. Jag med min klump i magen och hon med sin. Det är så hemskt att se henne ligga där och veta att nästa gång jag kommer dit kanske hon inte finns längre då kanske hon har gått vidare till något annat. Det är då jag inser att jag är för blödig för sådana här yrken, det krävs mer det krävs styrka som heter duga. I dag när jag var där på mitt sista besök så sa jag att vi ses i morgon och då vände hon blicken mot mig och sa att och vi inte ses så ska du veta att du är så snäll. Då brast mitt hjärta men jag visade inte det för någon inte förrän jag kom hem.

Vad händer när vi dör? Finns det mer, eller är det bara struntprat så att vi inte ska vara så rädda? Eller ja alla är inte rädda det finns de som vill dö för de har så ont, eller dö kanske de inte vill men de vill inte känna smärta. Ibland tycker jag att det är inhumant att hålla vissa människor i liv, det blir till vilket pris som helst. Då tycker jag att det ibland vore bäst att låta de somna in det är ju det vi gör med djur. Nu är ju inte djur och människor riktigt samma sak men samtidigt så är det det.

Så snälla svara mig vad händer sen när vi dör? Någon?

-finula, funderar på livet efter döden-

Gnällspik

2007-07-18T08:18:00.000-07:00

Usch jag är så trött på mitt eget gnällande idag men ändå kan jag inte sluta. Jag vet inte snart vart jag ska vända mig men jag hoppas att i morgon är det bättre.

Idag har allting som kan gå fel även gjort det, det började redan i morse när jag skulle hälla kaffe i kaffekoppen, tror inte ni att jag tog och tappade koppen på golvet så att det skvätte kaffe över hela golvet och koppen gick sönder i tusen bitar. Så det jag fick göra då var att börja torka och samla ihop skärvor från koppen precis vad jag hade tänkt mig, eller inte. Sen så tänkte jag att jag ska ta och rosta en smörgås som kompensation för kaffet och jag står och väntar snällt vid brödrosten och väntar sen ploppar brödet upp problemet var att brödet då förvandlats till en kolbit!

Det blev inte bättre på väg till jobbet, min cykel låter som jag vet inte vad. Så alla människor som var ute och gick, (inte så många pga av att det var tidigt) vände sig om och tittade på mig och min låtande cykel. Min teori var att jag var för tung för den men heffa avfärdade den lite snällt. Det är nog så att det är ett annat fel. Lösningen skulle vara att köpa en ny cykel men jag vill inte ha en ny cykel utan min cykel så jag får stå ut med att det låter.

På jobbet gick också allt fel, först så gick jag fel så jag gick till en av mina vårdtagare försent det var inte populärt. En annan tog as mycket tid och det hade jag inte heller räknat med. Min mat som jag tog med mig smakade äckligt så jag fick slänga hälften. Som tack för den dåliga dagen åkte jag på ledsagning och hur mycket kan gå fel då? Nej precis inget borde gå fel då. Men tror ni inte att den idiotiska taxi chaffören kör fel!! Han åker till Lidingö när vi ska till Rissne. Så vi kom snyggt en tjugo minuter försent och jag som hatar att komma försent.

Så nu på kvällen har jag suttit och gömt mig i min lägenhet, så att jag inte förpestar tillvaron för alla andra runt omkring mig. För jag är bara lite gnällig idag, eller mycket bedöm själv. Imorgon däremot då kommer det vara en bra dag. Det har jag bestämt.

-finula, gnällig som bara den-

Poängen?

2007-07-16T13:07:00.000-07:00

Jag tycker om att bestämma saker, jag vill alltid känna att det är jag som har valt att göra något för annars känns det inte hundra procentigt rätt. Det är ganska jobbigt kan jag känna ibland för det blir tufft när jag måste göra något som absolut inte känns rätt. Det känns verkligen att det är jag som bestämmer över mitt liv och mina val. Jag är den som styr mitt liv. Ja det lät lite psykolog snackigt...

Men i alla fall så på jobbet igår så satt jag hos en vårdtagare och diskuterade just detta om att få välja och rätten till att välja. Ibland sa han så tas den ifrån oss och någon annan väljer åt oss. Ja sa jag då, det är sant men det känns ju ingen bra eller hur? Nej svarade han men ibland så måste man göra som andra vill så att de blir nöjda. Ja det kanske är så tänkte jag för mig själv. Ibland måste man släppa lite på sina principer och göra som andra vill. Plötsligt slog det mig att något vi verkligen inte kan rå över så är det vädret och känslor. Dessa två saker gör exakt så som de vill.
Visserligen så finns det folk som intelligent skulle berätta att vi visst väljer vädret och skulle vi skära ner på allt utsläpp och dyl så skulle vi få finare och renare omkring oss. Men i varje fall så enligt mig gör vädret som det vill. Du kan inte ropa upp till himmelen att höru du skulle det vara okej med lite sol idag, och vips så går regnmolnen bort och solen tittar fram nej det funkar inte så. Blir det regn så blir det regn hur mycket jag än skulle avsky det. (Snacka om djupa tankar ;) )

Som sagt så känslor går det inte heller att styra över. Ibland finns känslorna där, ibland inte. Sen finns det stunder där man önskar att det skulle finnas men det blir inte så. Det blir inte alltid som man tänkt sig men visst skulle det vara kul om det skulle bli som man ville ibland med känslorna? Sen finns det ju givetvis stunder där det blir helt perfekt och känslorna finns där från båda håll och det är ju det som är det roligaste. En sak som jag kan bli lite fundersam över är hur bråttom det alltid verkar vara med känslor. Några frågor som jag avskyr är: Men hur kändes det då? Kändes det som om det skulle kunna bli något mer? Alltså kan vi ta det lite lugnt brukar jag tänka då, om jag träffar en person en gång inte kan jag då bestämma att ja det kan bli något mer, för mig krävs det mer träffar och lite lugn och ro. Mitt motto är att är det meningen så blir det bra i slutet ändå även om man tar det lugnt.

Ja jag har nu tappat bort poängen med inlägget men det gör inte så mycket.

-finula, letar efter poängen-

Semester?

2007-07-11T08:08:00.000-07:00

Det råder ju semestertider, och alla människor har semester nu. Jag vill också ha semester men nope inte ännu. Jag har tagit ledigt en vecka och jag längtar som en galning till vecka 31. Det är inte så många veckor kvar till dess men det känns ändå som om tiden går lite långsammare bara för att jag ska känna att jag är den enda som inte haft någon semester ännu. Å andra sidan så de som har haft semester redan fick ju inte så vackert väder. Jag tror att de vackra vädret väntar till min vecka. Eller så hoppas jag bara det för det är tungt att jobba när det är hett ute. Mycket lättare att jobba nu när det är svalare.

Jag har minsann planerat min semester också, eller jag råkade dubbel boka mig den veckan för jag hade totalt glömt bort att det minsann är pride då. Jag hade lovat mina vänner att jag skulle gå på den i år, har bara varit där en dag för länge sedan, och det räckte för mig det var ingen kul. Vissa av mina vänner tycker att det är konstigt att inte priden står högst upp på min priolista men det har sina förklaringar, jag är inte så intresserad helt enkelt. Jag finner inget nöje i att sitta och titta på alla desperata tjejer och killar som finns där. Visst nu är det inte så att alla som går dit är desperata, men majoriteten då. Jag är inte den typen av tjej som kan festa dygnet runt och tycka att det är roligt ens. För mig räcker det att festa lite då och då, det är inte så att party står högst upp på min intresse lista. Jag tycker inte om att bli tvingad till att festa utan vill göra det när jag har lust och inte bara för att det är något jippo på G.

Aja nog om det. Det jag ska göra på min semester är alltså att åka till gotland. Jag har aldrig varit på gotland men jag ska få världens bästa guide där nämligen min vän Elina. Hon kommer ju därifrån så det vore illa annars. Frågan är bara var ska vi bo? Hon har lovat mig att hitta ställen där vi kan sova på, att man inte får vara så petig med var man bor har jag redan räknat ut men hon har lovat att det inte blir tält. För jag sover inte i tält, eller så krävs det en riktigt bra övertalningsförmåga för att få mig att krypa in i ett tält och sova där. Det kan tydligen bli så att vi får byta ställe varje natt men men vad gör det? Inget för mig i varje fall. För jag ska åka bort till gotland!

Så nu när vårdtagarna frågar vad jag ska göra på min semester så har jag svaret; jag ska åka till gotland! Och det ska ni veta att jag längtar!

-finula, drömmer om vecka 31.-

Drömmar av alla dess slag

2007-07-07T12:11:00.002-07:00

Jag funderar på att gå och lägga mig snart, jag ska ändå upp rätt tidigt i morgon och om jag inte sover tillräckligt länge så kommer ingen vilja ha med mig att göra det är en sak som är säker. Problemet är den att jag har drömt en läskig dröm några nätter i följd, och det är denna dröm som gör att jag drar mig för att gå och lägga mig. Det är egentligen fel att säga att drömmen i sig är läskig för det är den inte, utan det läskiga är att den fortsätter där den slutade natten innan. Det är det som är läskigt. Jag har aldrig haft en sådan dröm förut som bara fortsätter natt efter natt. Visserligen har jag haft drömmar som återkommer men det här är något nytt. Det ruskiga med den här drömmen är att den innehåller människor som jag känner väl, den är som en drama ungefär och skulle kunna verklig. Kanske är det så att dessa saker kommer att hända en dag på riktigt? Vore det smart då att kanske börja varna vissa människor? Nej jag håller inte på att bli galen jag lovar jag försöker bara få lite struktur i drömmen.

Jag har visserligen haft sanndrömmar förut men jag är mycket skeptisk till att denna dröm kommer bli verklighet. Det får den helt enkelt inte bli. Sanndrömmar är riktigt läskiga också tycker jag. Det är skrämmande att se saker som sedan händer. Jag drömde en sak innan den här följetång drömmen som visade sig vara en sanndröm. Det om något var riktigt skrämmande synd bara att sanndrömmen inte kommer tillbaka för jag vill veta hur den slutar. Kanske är det så att jag ändå får veta det, eller den kanske redan är slut?

Jag har en annan dröm som också är återkommande, den handlar lite om min död. (okej jag vill inte dö nu, så att ingen missförstår.) Jag drömmer då att jag bråkar med någon person, och det slutar med att springer till min bil och börjar köra gråtandes därifrån. När jag kör på vägen så ser jag inte att det kommer en bil mot mig på min körbana så den kör på min bil. Jag hör smällen och ser hur mitt blod flödar ut ur kroppen, jag dör självklart på en gång i och med att ingen överlever en sådan krock. Den drömmen var läskig från början men efter den tionde gången så började jag vänja mig. Jag kommer nog att dö i en bilkrock det är jag nästan helt hundra på.

Nej usch drömmar är lite konstiga, en av mina vänner sa till mig en gång att hon läst någonstans att våra drömmar kommer från vårt undermedvetna. Ja det kan vara så men hur mycket kan det gömma sig där i det undermedvetna?
Jag vet inte jag, jag tror att det där med drömmar är lite som med vädret det går inte att styra dem. Jag måste ändå sova och sen får väl drömmen bli vilken det blir.

-finula, drömmer om vackra drömmar-

Tankeläsare

2007-07-06T07:36:00.000-07:00

Jag anade redan igår att jag skulle försova mig i morse, jag tror att det berodde på den långa promenaden på kvällen vilken i för sig var trevlig. Ja ja i alla fall så när jag kom till jobbet en timme försenad så låg det en lapp på bordet där det stod vänta här jag kommer kl 8 tillbaka. Givetvis stod det även mitt namn på så att jag skulle förstå att lappen var till mig. Så jag satte mig ner och väntade och väntade, halv nio så bestämde jag mig för att ringa till den person som jag väntade på. När hon svarade så sa hon irriterat att förstod du inte att jag ville att du skulle ringa mig på direkten. Jaha nej det hade jag givetvis inte förstått men shit jag kan inte läsa tankar!
Irriterat begav jag mig iväg till min första vårdtagare. väl på plats så frågade jag vad hon ville ha på smörgåsen då får jag tillsvar att det spelar ingen roll. Sen när jag räcker fram ost smörgåsen säger hon barskt jag ville ha skinka på. ÅH tänkte jag för mig själv, hur exakt hur skulle jag kunna veta att det var det du ville ha på jag frågade faktiskt först. Men men jag bytte pålägg och gick vidare. Sen så gick jag och städade och efter städet frågade jag vart jag skulle lägga dammtrasan, äsch lägg den i badrummet så jag hängde den på en hink som stod där inne. Så när hon går in så skriker hon att nej inte där förstår du väl utan här och pekar på ett helt annat och annorlunda ställe.

Tänk vad bra det skulle vara om jag vore tankeläsare för då skulle jag kunna veta exakt vad alla tänker hela tiden. Då skulle jag inte göra några fel och det skulle inte uppkomma några missförstånd. Jag vill ju gärna veta vad alla människor tänker så det vore nog toppen. Ja eller inte föresten, det vore kanske ingen trevligt att veta om folk tänkte elaka tankar om en eller hur? Men bara ibland vore det riktigt underlättande att veta vad de tänkte. Jag har ibland lust att säga till folk att du jag är ingen tankeläsare så säg vad du menar istället för att tro att jag kan lista ut det själv. Det skulle underlätta åt oss båda.

- Finula, noll poäng i tankeläsning-

En dag i taget.

2007-07-04T13:07:00.000-07:00

Idag när jag jobbade kom jag på mig själv när jag nynnade på en låt som jag lärt mig när jag jobbade på förskolan ett tag. Den går såhär.. Dagarna de kommer efter varandra Måndag, Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag men Måndan försvann Måndag Måndag kom tillbaks annars fattas det en dag Måndag Måndag kom tillbaks tack ska du ha. Och så fortsätter den tills man plöjt igenom alla veckodagar. Jag vet inte riktigt varför jag sjöng på den men jag tror att det var för att jag behövde ha någonting att nynna på.

Jag fick den stora äran idag att vistas i tvättstugan och ta hand om vårdtagarnas tvätt, det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig när jag cyklade ner på min cykel till jobbet i morse men det var bara att sätta igång så att man skulle ha det gjort. Medan jag höll på i tvättstugan så tjafsades det friskt omkring mig, jag förstår inte varför folk just orkar tjafsa i tvättstugan. Det fanns trots allt över femton maskiner och fem torktummlare. Det var någon dam som höll på att skrika på en annan för hon hade minsann tagit HENNES maskin. Oj shit tänkte jag för mig själv står det namn på maskinerna? Jag hade nästan lust att fråga men jag kan tänka mig att jag hade fått ett otrevligt svar tillbaka för hon var långt ifrån smilegropar. Det blev däremot lite otrevligt på slutet när jag skulle vika all tvätt, för det var någon tant som fick för sig den briljanta idén att hon skulle titta på mig medan jag vek all tvätt. Det var väl ok den första kvarten men efter en halvtimme blev det lite irriterande. Då gick jag in i toaletten i en kvart och satt där och när jag kom ut igen så var tanten borta och jag kunde vika min eller ja min och min tvätten i varje fall i lugn och ro.

Efter jobbet gick jag och storhandlade i mataffären. Jag vet inte riktigt vilken magisk makt mataffärer har på mig men när jag går omkring där och lägger mat i min lilla vagn så blir jag hungrigare och hungrigare för varje vara som landar i korgen. Jag kan gå omkring där i mataffären och känna hur saliven växer i munnen, det är inte så att jag står och dreglar direkt men inte långt ifrån.. hehe Så när jag har handlat klart så skakar hela min kropp och är helt plötsligt väldigt hungrig. Jag är nog ensammast om i hela världen att ha en kropp som fungerar så här. Så när jag kom hem så var jag tvungen att ta något att äta på, så att jag skulle orka packa in allt i kylen och frysen. Jag kanske borde poängtera att jag ätit en halvtimme innan jag gick in i affären så det var inte så att jag var hungrig innan jag gick in.

I morgon blir en spännande dag på jobbet, vi ska få besök undra hur det kommer gå. Vi har ju planer men men vi får se som sagt..

-finula, trött men vid gott mod.

Planeringen förstörd

2007-07-01T02:02:00.000-07:00

Mina planer för helgen fick sig en liten överraskning. Helt utan förvarning så blev jag hundvakt åt grannens hund Elivs. Vilket inte gjorde mig så mycket i och med att jag ändå skulle sitta och plugga hela helgen, och pyssla hemma så mycket. Jag har pysslat och slängt en massa skräp som legat och gömt sig i min lägenhet. Vissa saker förstår jag inte riktigt varför jag har sparat men jag kan tänka mig att då när jag la undan de istället för att slänga sakerna verkade planen väldigt bra. Vad ska jag t.ex. med en ljusstake till vars kamrat har gått sönder för länge sedan, eller en trasig tomteluva? Sen alla dessa kartonger som jag sparat hmm aja nu är de slängda i varje fall.

Hunden gör inte städandet lättare men jag trivs med att ha någon hemma som tassar omkring och rör på sig. Det gör mitt hem lite mer hemtrevligare så jag kanske borde skaffa mig ett litet husdjur. Varför inte skaffa en liten katt som kan gå omkring här? Eller en mini hund? En stor hund vore dumt i och med den lilla yta som jag har tillgodo och sen med tanke på min allergi som jag har. Ja jag vet inte kanske ska nöja mig med att vara djurvakt? Å andra sidan känns det lite förbjudet att skaffa ett till djur efter Chaplin och Laban men man måste gå vidare eller hur? Jag vet ju att de två hade ett bra liv så länge de levde och det är väl det som är huvudsaken. Som tack för att jag var hundvakt så fick jag en jättefin present! Ett par fina skor. Så under den här helgen jag har köpt två par skor och fått ett par kan man ha det bättre? Jag tror inte det va?

Det där med pluggandet går inte heller som planerat för det är så att jag fastnat på en rolig spelsajt i stället som heter king.com och det är hundra gånger roligare att spela där än öva på engelska ord så som undernäring och skyttegravar. Ja jag antar att ni håller med mig. Men om ni får för er att plugga lite engelska ord så kan ni gå in på fedja.slav.su.se/ot det är ganska roligt det med. För man lär sig en massa bra ord och de kan man säkert ha användning för i framtiden!

Om några timmar är den här veckan slut och en ny vecka står på tur med nya överraskningar och planer. Jag hoppas på att det blir en bra vecka och ett härligt väder. Sen för övrigt är det bara sex veckor kvar på mitt sommarvikariat!

-finula nöjd med tillvaron-

Jasså redan?

2007-06-29T09:32:00.000-07:00

Den här veckan har verkligen bara flygit ifrån mig. Det känns som om det var måndag igår, men nej det var det tydligen inte. Det har varit lite utav en kaotisk och förvirrande vecka den här veckan och jag önskar innerligt att nästa vecka ska bli lite bättre eller lite mycket bättre helst. Det känns som om vissa saker händer bara mig och jag funderar seriöst på att köpa en ny mobil för den som jag har nu verkar inte tycka om mig. Som tur är så är jag nu ledig några dagar så att jag får chansen att vila upp mig lite så att det blir lite människa av mig.

För att fira att det är fredag idag blev det lite shopping. :) Min cykelkedja behöver smörjas så jag gick in på Claes Ohlsson och köpte kedjespray. Jag måste sett ut som ett riktigt fån när jag gick in dit och frågade om de hade kedjeolja ja alltså till en cykel som behöver smörjas? Ähum hennes blick går inte att förklara i ord. Men ja hon förstod i varje fall vad jag menade och stod och förklarade länge hur jag skulle spraya och pyssla med cykeln. Hon berättade även skillnaden mellan kedjesprayen och cykeloljan vilket var väldigt snällt, hon var verkligen duktig men jag var inte lika intresserad av att veta skillnaden som hon av att berätta. Så nu sitter jag här och glor på min burk i morgon då ska min lilla cykel bli glad för då ska den få lite spray! Sen är det bara att cykla på.

Sen så var jag tvungen att gå in i skoaffären och köpa skor för det är viktigt att ha bekväma och snygga skor på fötterna. För om man tänker på saken så är det faktiskt fötterna som bär en hela dagen lång och det tänker inte många på. Det är klart att de behöver ha lite belöning de också. Jag är riktigt nöjd med mina skor och i skoaffären känner jag mig hemma för där hittar jag galant. Jag riktigt känner hur mina girlypoäng växer så att det knakar men vad gör det egentligen?

Som en bra avslutning på den korta shoppingrundan gick jag förbi låssmeden och köpte ett lås som jag kan hänga på min förrådsdörr, jag måste nämligen röja bort lite saker från min lägenhet som jag eventuellt skulle vilja ha i framtiden och med min lilla yta som jag har att använda mig av så finns det inte plats att förvara onödiga saker på. Så i morgon då vet jag vad som gäller, först ska jag träna sen röja i lägenheten och bära ner saker till källaren och som en väldigt bra avslutning på det hela ska jag ha en dejt med mig själv. För det känns som om det var väldigt länge sen jag bara var för mig själv i min lilla vrå och jag behöver tid för mig själv.

-finula nöjd med shoppingrundan-

kommunicera mera!

2007-06-25T05:30:00.000-07:00

De senaste dagarna har min mobiltelefon gått varm. Mina vänner har ringt och klagat på sina respektive och jag, ja jag misstänker att jag agerat som en soptipp eller klagomur välj själv. Jag gör det gärna för jag förstår mina vänner till hundra procent för det de säger och berättar är begripligt och ibland fruktansvärt. Det jag däremot inte förstår det är det att de inte pratar med sina respektive om dessa saker. Varför kommunicerar inte folk med varandra i ett förhållande? När jag försöker lägga fram detta på snyggt sätt så förstår jag att de inte provat utan utgår från att den andra parten inte skulle förstå. Så jag lyssnar mest, för kommer jag med några råd så låter det ungefär såhär att ja lätt för dig att säga finula för du har inget förhållande. Nej tack för den passningen men jag vet att de inte menar det på ett elakt sätt de är bara frustrerade.

Om det nu är så där hemskt att ha ett förhållande vet jag inte heller om jag vill ha något för jag vill kunna kommunicera med den jag är tillsammans med. Att nå fram till varandra kanske inte alltid fungerar men att kunna tala, jag menar kom igen du har en mun just därför att du ska kunna använda den! Det är det jag säger också till mina vänner men de vågar inte för de tror som sagt var inte att den andre skulle förstå riktigt vad det var de menade. Nehe nej men att sitta och idiotförklara den andra det funkar bra då eller?! Visst att det är jobbigt att ta upp vissa ämnen men det är en del av livet i stort. Ibland måste man ta sig själv i kragen och göra saker man kanske inte drömmer om att göra utan gör för att det är nödvändigt. Lite som att gå till jobbet utan att direkt längta dit eller tvätta kläder, hur många är det som älskar den sysslan?

En av mina vänners partner tränar som ett gnu, han tränar hela tiden skulle jag kunna tänka mig och ser förvisso vältränad ut men har världens taskigaste attityd. Han sitter och berättar för min kära vän att hon ser tjock ut och att hon inte borde äta så mycket i och med att hon inte tränar och det accepterar hon. Skulle någon sitta och tracka ner på mig skulle jag gå på en gång men det kanske beror på att jag inte tar någons skit. Om han nu vill träna så är det ett val som han har gjort, hon behöver väl inte träna för det! Föresten så är inte min kompis tjock heller hon ser helt normal ut. När hon ringer och berättar det för mig så blir jag så förbannad att jag bara vill gå dit och skrika på honom men det gör jag inte. Jag har ingen rätt att lägga mig i deras förhållande så är det bara. Jag säger åt henne att prata med honom och då får jag till svar att jag kan inte för jag är ju lite mullig. Hmpf jag hoppas att hon en dag kommer förstå att det inte är okej att någon trackar ner en sådär och pratar med honom men tills dess håller jag tyst för som sagt hur vet jag hur man ska göra och inte göra i ett förhållande för jag har ju inget själv.

visst ingen är perfekt och det finns alltid fel som kan hittas om man söker efter de. Det man letar efter är ofta det man finner. Försök hellre att se det som är bra än att sitta och grubbla över saker du inte kan göra något åt. Det jag vill säga till mina kära vänner är att jag lyssnar gärna men jag kan inte lösa era problem så kommunicera mera med de som är berörda!

-finula, slår ett slag för kommunikation-

För gammal för att få hjälp?

2007-06-20T14:32:00.001-07:00

Jag känner mig fortfarande irriterad och upprörd efter de senaste dagarnas incidenter på jobbet. Det verkar som om vår ASIH trupp borde få gå på kurs i hur man beter sig eller så skulle de kanske bara behöva få en rejäl utskällning. Visst att alla människor kan göra felbedömningar även de som har utbildning men jag tror att det är den taskiga attityden som stör mig mest. När jag ringde de en gång så sa jag att vi har en man som har ont i bröstet och har domningar i armen och har svårt att andas, till svar får jag att ja du han är ju ändå 105 år så det kanske är dags ändå. Dags vadå dags? Det bubblade i hela mig och jag svarade med att säga att jaså och när har man rätt att få hjälp enligt dig? Undra om hon ansåg att jag med mina 26 år skulle ha rätt till hjälp om något skulle hända eller skulle hon vara lika arrogant mot mig? Skulle hon tänka att ja du 26 då har du nog bra lever så att den kan vi använda oss av sen när du dör ska du se. Hon svarade inte på min fråga när man har rätt till att få hjälp utan sa bara att du kan ju ringa till ambulansen om du vill och det gjorde jag. Ja för han hade tydligen hjärtinfarkt kom det fram senare.

När jag ringde dit nästa gång några timmar senare så hade jag en tant på 90 år som hade otroliga magsmärtor hon grät och pekade på sin mage, detta berättade jag för den trevliga läkaren som jag pratade med. Jaha sa hon den här gången, hon påpekade i varje fall inte att hon var för gammal för att få hjälp. Hon sa att ge henne lite laxerings medel att hon är nog förstoppad. Okej visst det gjorde jag och blev ännu en gång irriterad på att hon inte ansträngde sig för att komma över och titta till vår vårdtagare. Denna vårdtagare hade inte lika bra öde hon dog på natten för det var tydligen så att hennes tjocktarm hade spruckit. Ja laxeringsmedlet gjorde säkert susen. Tur för mig att jag har skrivrit rapporter om dessa fall för då skyddar jag mig själv frågan är vad som händer med läkaren. Men å andra sidan tänker jag inte så mycket på hennes öde.

Jag kan inte låta bli att sitta här och vara irriterad även om jag vet att jag inte kan göra något åt situationen som råder. Men jag kan inte låta bli att fundera på om de skulle ha samma service om någon känd person skulle behöva vård. Tänk om kungen skulle ha ont i bröstet och få domningar skulle läkaren säga att ja du han är ju trots allt gammal att det kan ju vara dags snart? Nej du jag skulle inte tro det! Nej för då skulle vi vrida ut och in på hela landet bara för att han skulle få hjälp. Det är inte så att jag är arg på kungen bara för att ASIH beter sig så ruttet det är bara det att jag frågar mig att är det pengar som styr din rätt till hjälp? Är det så att om du är rik och känd så får du hur mycket hjälp du vill och om du är fattig och en vanlig svensson så får du faktiskt skylla dig själv om du blir sjuk? Är inte människor lika mycket värda?

-finula, ute på krigsstigen-

Brist på annat...

2007-06-19T04:06:00.000-07:00

(X) snott den här listan
(X) rökt en cigarett
() rökt en cigarr
(X) varit full
(X) hånglat med någon av samma kön.
(X) varit kär
(X) blivit dumpad
(X) dumpat någon
(X) fått sparken
( ) varit i knytnävsslagsmål
(X) rymt hemifrån
(X) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
(X) hånglat med en främling
(X) gått på en blinddejt
() ljugit för en kompis
() varit kär i en lärare
(X) skolkat
() legat med en medarbetare
(X) sett någon dö
(X) varit kär i en av mina internetkompisar
( ) varit i Kanada
( ) varit i Mexiko
(X) flygit
( X) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
(X) ätit sushi.
() åkt snowboard.
( ) crowdsurfat under en konsert
(X) varit i ett våldsamt förhållande.
(X) tagit smärtstillande
( ) älskar eller saknar någon just nu
(X) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(X) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(X) byggt ett sandslott
(X) hoppat i en vattenpöl
( X) lekt uppklädd
(X) hoppat i en lövhög
( ) åkt släde
(X) fuskat när jag spelat spel
(X) varit ensam
(X) somnat i skolan/på jobbet
( X) använt ett falskt id
(X) tittat på en solnedgång
( ) varit med i en jordbävning
() rört en orm. Jag är väl inte tokig heller!
(X) sovit under stjärnorna
(X) blivit kittlad
(X) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur eller en get
(X) vunnit en tävling
( X) blivit avstängd från skolan. Bra att de inte frågar det på arbetsintervjun ;)
( ) varit i en bilolycka
(X ) haft kramp
() känt mig som en utstött
(X) ätit ett helt glasspaket på en natt
(X) hatat mitt utseende
() varit vittne till ett brott
(X) ifrågasatt mitt hjärta
() varit besatt av post-it lappar
() gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(X) varit vilse
() varit på andra sidan landet. Beror på hur man menar..:S
(X) simmat i havet
() känt som om jag håller på att dö
(X) gråtit mig själv till sömns
(X) lekt polis och rånare
(X) sjungit karaoke
(X) betalat för mat med bara mynt
() gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(X) busringt
(X) fångat en snöflinga på tungan
(X) dansat i regn
() skrivit ett brev till tomten. Alltså tomten finns inte!
(X) tittat på solnedgången tillsammans med någon du bryr dig om
(X) blåst bubblor
(X) gjort upp eld på en strand
() förstört en fest
(X) åkt rullskridskor
(X) fått en önskan inslagen
( ) haft sex med en apa. Usch va äckligt!!!
(X) burit pärlor
(X) hoppat från en bro
( X) ätit hund/katt-mat. Inget jag kan rekomendera.
() sagt till en främling att jag älskar honom/henne.
(X) kysst en spegel
(X) sjungit i duschen
(X) burit en svart klänning
(X) drömt att jag gift mig med någon
( ) limmat fast min hand i något.
( X) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(X) suttit på ett tak
(X) skrikit så att jag inte fått luft
(X) stannat uppe hela natten
( ) inte duschat på en vecka. Usch, är det verkligen någon som har detta?
(X) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(X) klättrat i träd
() haft en träkoja
(X) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
(X) blivit puttad i vattnet med kläderna på
() blivit tillsagd av en främling att jag är het. Jag är ju inte speciellt het dårå.. hehe
( ) brutit ett ben
( ) fångat en fisk och sen ätit den
() fångat en fjäril
(X) skrattat så mycket att jag grät
() gråtit så mycket att jag skrattade
(X) fuskat på ett prov
( X) haft en Britney Spears-skiva. Eller haft och haft har faktiskt två..
(X) glömt någons namn
(X) sovit naken
(X) gjort något olagligt
( X) kört för fort. Måste man åkt fast??
() druckit mjölk direkt ur förpackningen
(X) klätt mig i kvinnokläder
( ) haft sex med en hamurgare
( ) smakat på grodyngel
(X ) varit kär i en kille
(X) varit kär i en tjej
() lekt pyroman
( ) varit beroende av ficklampsbatteri
(X) ätit köttbullar med mos
(X) känt mig elak
(X) lyssnat på mora träsk
() smakat på granbarr
(X) skogsvandrat
(X) badat naken
( ) lyckats välta julgranen
(X) fått en stöt,
( ) Blivit portad ifrån Hemkunskapen i 9:an
( ) Blivit tillsaggd av musikläraren att hålla tyst, för att jag sjunger för dåligt.
(X) Gjort bort mig på fyllan någon gång. Ja alltså det har man väl? ;)
( ) Gjort lumpen
(X) gråtit på tunnelbanan
() haft sex på offentlig plats
(X) pratat med en främling i mer än fem minuter
( ) gett en uteliggare mer än 50 kronor
(X) haft sex i en IKEAsäng
( ) haft sex i en IKEAsäng på ett IKEAvaruhus
() drömt att jag haft sex med en vän/flera vänner

Barn?

2007-06-16T09:37:00.000-07:00

Det råder barnfeber på mitt jobb för tillfället Det pratas om dessa små hela tiden! Tre av mina kollegor väntar barn. Det är otroligt många tycker jag, framför allt tycker jag att det lustiga är att alla tre ska föda i januari.. hehe jag vet nog vad ni gjorde för några månader sedan. (Jag vet dålig humor). Jag försöker göra mitt yttersta för att det inte ska märkas exakt hur uttråkad jag är på att lyssna om deras förlossningar hit och dit, deras underbara barn som är så söta och frågar det ena med det andra. Och sen frågan jag vill undvika mest av allt är självklar: Men finula när ska du skaffa barn? Men den kom jag lovar. Jag svarar samma sak varenda gång, jaha jag eh jag är inte säker på om jag vill ha barn.

Och jag förstår verkligen INTE varför folk blir så provocerade av detta? Kan inte jag få tveka på att skaffa barn eller, varför? Bara för att jag råkar vara tjej då eller? Ska alla kvinnor vilja ha barn, är det så att vi är skapta för att vilja ta hand om barn resten av våra liv från och med runt 24 års åldern? Det är så att jag verkligen tycker om barn de kan vara riktigt charmiga men jag är inte säker på att jag vill ha en egen att ta hand om. Jag är verkligen inte det. Mina kollegor däremot är helt säkra på att när jag bara blir lite mognare så kommer jag också vilja klämma ut en 4kilos bebis som jag ska ta hand om och uppfostra. Visst kanske är det så men ta inte det för givet bara för att jag kan få barn. Barn är väl inget man bara får för sig att skaffa jag menar det är inte ångervecka på de utan när man väl fått de så finns de där det går inte att sudda bort. Ja jag försöker stå på mig men mina kollegor är envisa och det slutar med att jag säger att ja vem vet vad som händer i framtiden, ska vi börja jobba igen?

Nu har jag suttit här hela kvällen och funderat på varför jag skulle vilja ha barn, kan inte komma på några bra argument faktiskt. Det kanske har med att göra att då är man inte längre själv utan man har en annan person som man ska ta hand om och se till att den mår bra först innan man börjar tänka på sig själv. Kanske beror det på att jag är skeptiskt till att få barn ensam. Om jag nu ska ha ett barn så måste jag ha någon att skaffa det med, en som kan lova mig att den kommer finnas där för alltid och då menar jag för alltid. För själv vill jag verkligen inte ha någon. Nej tack. Så ja om jag nu mot all förmodan skulle hitta någon att bygga en framtid med ihop så visst då kanske men det förutsätter att den andra parten också vill det. Det är ju inte det att barn bara låter och kan vara bråkiga nej du de kostar också en hel del faktiskt. Jag har nog hört mina kollegors klagorop åh nu har min dotter haft sönder sina nya jeans igen och jag måste köpa nya och nu har min son haft sönder sin väns bil. Ja du hur mycket kostar inte det att köpa nya saker kanske?

Nåja nog om det, tills jag vet om jag vill ha egna eller inte så har jag alltid vännens bebis som jag kan ta hand om. Och sen ska jag faktiskt bli lärare så jag ska ju uppfostra och lära ut hela dagarna i ända snart. Något säger mig att det inte är samma sak som att ha en egen men det duger rätt bra det med.

-finula, otroligt kluven och fundersam-

Larmknappar och larmtelefoner...

2007-06-14T05:45:00.000-07:00

På mitt jobb har alla vårdtagare larmknappar. Den sitter antingen runt halsen eller på handleden. Ibland undrar jag vad de tror att larmknappen är till för? Jag skulle våga påstå att jag tycker att larmar man så är det bråttom då är det något som har hänt! Men nej då det tycker inte vårdtagarna. De tycker att det är så trevligt när vi kommer att de larmar mer än gärna OCH ofta. Att detta ställer till problem för oss som jobbar det verkar inte röra de i ryggen, utan de tycker att det är så trevligt att vi kommer så de glömmer bort vad det var de larmade för. Sen finns det även tillfällen när det har hänt något men detta är ganska sällsynt i varje fall på dagtid, de flesta olyckor kommer på kvällstid och natten. Detta är väl inte heller konstigt med tanke på att de ska sova då och är förmodligen ännu ostadigare på benen än då de är pigga mitt på dagen.

Vi har bara två larmtelefoner även om vi ska vara elva personal, en som vi kallar för inne telefonen och en som vi kallar för ute telefonen, dessa två telefoner tar emot alla larmen. Det är meningen att de som har de två telefonerna ska ringa till de övriga men hur ska man hinna ringa runt till alla de resterande 11 telefoner på den halvtimme man har på sig att utföra larmet. Ja det är väl tur att det inte är riktigt allvarliga larm som kommer då?

Det är ett heltidsjobb att bara ringa runt till de övriga telefonerna det kan jag lova! Idag så tog jag emot 16 larm, när telefonen ringde för den 16onde gången hade jag lust att spola ner den i toaletten men det gjorde jag så klart inte. Nej utan jag svarade med min kvittriga och hypertrevliga röst! I morgon ska jag inte ta den telefonen nej jag vill ha 09an... den ringer ingen till jag lovar ingen. Sen att min chef har bestämt sig för att vi ska köra underbemannat också när någon är sjuk gör inte saken bättre det kan jag lova! Hon tycker att vi ska klara av jobbet ändå även om det saknas tre personer, sen att man mitt i grötkokandet frågar hur de mår och hur de har sovit gör inget tycker hon. Vi hann inte ens sitta fem minuter hos vårdtagarna för att umgås nej det var bara snabbt in och snabbt ut som gällde idag. Tur att jag inte glömde bort att göra något viktigt idag. Omvårdnad undra om min chef vet vad det är förnågot? Förmodligen inte.

Ett av de roligaste larmen jag tog emot idag var i allafall från en gammal dam som aldrig larmar, som tur var sa hon inte något heller när larmcentralen frågade vad hon ville. När jag kom till henne stressad som bara den log hon bara och sa, jag ville bara veta vilken tid ni kommer till mig idag. Eh alltså jag är här nu fick jag fram och bråkade inombords, inte kan man skrika på de heller. Ja du jag älskar det här jobbet, i allafall ibland.

-en trött och frustrerad finula-

2007-06-12T04:21:00.001-07:00

Vart tog det fina vädret vägen? De senaste dagarana har varit helt underbara. Solen och jag har haft ett härligt och kravlöst förhållande, jag har legat under den och känt hur den strålat på min kropp. Men mer jag vill ha mer! Då har sprayflaskan kommit fram något säger mig att om kroppen är blöt så borde solen fästa sig vid den ännu mer. Jag vet inte om min teori stämmer men jag vill nog inte heller veta det... Badat har jag ännu inte vågat göra och när jag föreslog badandet till heffa så påminde hon mig om att det inte går ännu. Nåja var är solen idag, det skulle jag gärna vilja veta för jag har börjat skriva mitt klagobrev till solen det tar ju i för sig ett tag innan den når solen men det kan det vara värt. Den börjar ungefär såhär, Kära solen jag känner mig besviken riktigt sårad om jag ska vara ärlig för nu är det så att jag skulle vilja ha mer, jag vet att vi hade ett kravlöst förhållande i början men man kan väl ändra sig? Nu skulle jag vilja ha svar på varför du sviker mig såhär?
Jag förväntar mig inte något svar men det skulle vara bra om det kom ett. I form med att kära finula jag ber om ursäkt och ska genast återkomma..

Nog om det. En bra sak med att det är molnigt idag är att jag tog mig till gymmet. Det är ju trots allt mitt andra hem. Där får jag ta ut mig så pass att jag sedan kan gå hem och känna mig rofylld inombords Det jag däremot blir frustrerad på är att jag inte kan lyfta lika mycket som jag skulle vilja. Jag skulle vilja öka på vikterna lite till men det går helt enkelt inte min kropp orkar inte det ännu men så småningom kanske?

Hörde ikväll av mina arbetskollegor att det förmodligen skulle bli sol imorgon igen! Och jag hoppas innerligen det! Jag vill ha sol sol och ännu mera sol. Tänk att man aldrig kan vara nöjd med det man får....

-finula, aningens rastlös och rotlös-

Jag är INTE intresserad!

2007-06-10T00:09:00.001-07:00

Jag älskar att träffa nya människor. Jag brukar tänka att alla människor bär på en egen liten berättelse som är unik. Vissa berättelser kan göra mig intresserad medan andra suckar man lite lätt åt och tänker att ja du det lät tufft men du tror inte att du överdriver lite, bara lite? Ja det kan verka elakt att tänka så men ibland undrar jag om verkligen allt som ploppar ur folks munnar verkligen stämmer? Det finns även de som inte har något att säga, dessa personer tycker jag själv är lite intressanta är det så att de inte har något att säga eller är det så att de är blyga? Jag däremot har alltid eller ja nästan alltid något som jag vill säga, framförallt till främmande människor. För dessa känner jag inte och jag vill ju att dessa ska veta vem jag är och vad jag står för!

De berättelser som gör mig intresserade är väl inte heller så unika utan mer saker som gör att jag kan känna igen mig i det de berättar om att det finns ett delat intresse i det som sägs. Jag tycker att det är otroligt viktigt att man har något att prata om. Det behöver inte alltid vara något djupt men det ska kunna komma fram, man måste ju nå fram till varandra. Det måste kort och gott finnas en dragningskraft i samtalet och mellan de samtalande. Det finns inget värre än att sitta och kallprata och tänka att säger inte den andre något snart så går jag och hänger mig. Ja kanske inte riktigt ordagrant så men nästan, det blir lätt obehagligt om man ensam måste föra en diskussion om något. Visst ska det kunna vara tyst också det är inte det jag menar men det ska finnas en bra blandning mellan dessa två. Mellan tal och tystnad.

Det bästa är i sådana situationer att när man känner att det här kommer aldrig gå så brukar motparten känna likadant, det har ett vackert ord också personkemi. Den brukar göra sig hörd och man känner ett lugn i bröstet så fort man känner att den andre känt precis samma sak och man lätt kan fly sin väg hem till sin trygga vrå.
Men vad gör man då om man är ensam om att känna den där bristen av kemi? Det är inte så att man kan direkt skrika ut att du jag är INTE intresserad som min vän sa att man kunde säga åt telefonförsäljarna. Skillnaden mellan telefonförsäljare och människor som man valt att träffa privat är ganska stor helt gigantisk på sitt sätt. För det är inte så att man samtalar i telefon och den andra personen som sitter bredvid eller mittemot har känslor som man inte vill såra. Så hur gör man, hur säger man att du verkar vara en väldigt trevlig person men det känns inte riktigt rätt att träffa dig för det känns inte som att vi är på samma plan du och jag. Ska man köra samma knep som när man gör slut med någon? Du alltså det här funkar inte, men du ska veta att det är inte dig det är fel på utan mig.. hehe för i grund och botten är det ju inte fel på någon av oss två det är bara det att nivån och personkemin (som kan vara samma sak?) inte ligger på samma våglängd. Det kanske är bara att ta hatten i vacker hand och försöka mumla fram något i form med att vi ska nog inte ses mer.
Ja nog om det.

-En stilla tanke från en förvirrad finula-

Tjefest och offline

2007-06-06T13:20:00.000-07:00

Igår var jag på tjejfest, en fest där bara tjejer är välkomna. Det var en väldigt trevlig fest, faktiskt trevligare än jag trodde att det skulle vara från början. Jag kan däremot inte sluta förundras över hur de flesta där inne såg ut som killar. Inget ont om de men jag förstår inte poängen i att säga att man tycker om tjejer om man ser ut som en kille själv. Jag personligen tycker att en tjej ska se ut som en tjej.

Sen idag när jag vaknade alldeles för tidigt enligt mitt morgontrötta humör lovade jag mig själv att inte dricka på väldigt väldigt länge i varje fall inte förrän på lördag. För min kropp värkte så otroligt mycket och jag visste inte riktigt om jag skulle vara kapabel till att jobba, men jag gick dit ändå. Väl på jobbet så kom jag på att jag förmodligen glömt huvudet hemma i sängen för nästan allt jag gjorde blev galet. Jag värmde upp ägg i micron även om jag vet att man inte ska göra det! för då sprängs ägget. Sen så värmde jag soppa åt en annan och den hällde jag ut på golvet så det var bara att börja om från början igen. Som tur var så gjorde jag inte några hemska misstag som att glömma ge medicin åt någon eller något liknande. Mina kära kolleger hade i varje fall kul åt mig för de har inte sett mig så trött och seg på länge. De påminde mig även om att i morgon är en helt ny dag, vilket jag tycker är bra! :)

Nu när jag sitter här vid datorn vid 23 på kvällen slår det mig att jag börjar vakna till det är inget bra tecken för då kommer jag förmodligen ligga och stirra i taket halva natten. Det är väl lika bra att dricka lite te och läsa lite i en ny bok som jag införskaffat mig. Böcker är mitt liv!

Telefonförsäljare

2007-05-30T11:53:00.001-07:00

Om det är något som irriterar mig så är det telefonförsäljare. Dessa verkar tro att jag har all tid i hela världen att sitta och prata med dem! Men ärligt jag hatar att bli uppringd och ifrågasatt över saker jag inte har en aning om. Frågor som vet du vem du har som el leverantör, hur mycket betalar du för ditt bredband eller skulle du vilja byta telefon leverantör Kom igen vem har koll på allt det här? Eller är det mina vuxen poäng som tar stryk nu igen? Jag skulle inte kunna bry mig mindre har jag lust att svara till dem och slänga på luren men det gör jag inte. Det är något i mig som hindrar mig från att göra så.

Ibland så brukar jag bara svara hallå i telefonen när det ringer då passar jag på att dra en vitlögn om att hon som tar hand om sådana saker inte är hemma.. det får mig att känna mig lite dålig men det är det värt! Det får mig även känna mig som sambo även om jag inte är det. Gårdagens telefonförsäljare tog i varjefall priset, han ringde vid 21 tiden och skulle pracka på mig Dagens Nyheter. Nja hmpf jag vill inte ta den diskussionen vid den tiden för min hjärna har slutat fungera så sent. Så jag sa att nja nej jag vill inte ha den. Då skulle han minsann sitta och prata med mig tills klockan blev 21 så att ja lyssna nu att han skulle vinna en hamburgare! Ja visst tänkte jag babbla på du för jag tänker minsann inte ha Dagens Nyheter och det gjorde han. När jag släppt tanken på att han var en telefonförsäljare så verkade han ganska trevlig, jag blev faktiskt lite snopen när han påpekade att klockan redan var 21 och att det var dags att lägga på. När vi hade lagt på så blev jag lite nyfiken på om han fick sin hamburgare eller inte, men förmodligen. Så vi båda vann på det, jag slapp Dagens Nyheter och han vann en hamburgare.

På tal om det där med vuxenpoäng hit och dit. på många blogar tas just det ämnet upp, hur många vuxen poäng alla har. Men hur mäter man sådant? Hur mäts vuxenhet? För min del handlar det om situationer som jag utsätt för, jag anser att genom mitt handlade kan man se om jag är vuxen eller inte. Och det ska ni veta det kan skifta från situation till situation. Vissa påstås att vuxen poäng får man när man äger saker. Så som lägenheter, bilar, lån osv. Varför är det bara materiella saker som ger poäng? Allt det som händer i tankarna då? Vårt dagliga liv? Våra val mellan olika saker? Ger det inte några poäng om man städar, tar hand om hushållet, studerar på högskola och jobbar? Nej kanske inte även om jag vill intala mig själv det. Vem har föresten frågat om jag vill ha några poäng? Men ja lite vuxen skulle det vara kul att känna sig i allafall ibland.

På rymmen

2007-05-29T08:10:00.000-07:00

Jag var på jobbet idag. Allting gick jättebra och det var inte ett dugg stressig tills vi upptäcker att sju stycken vårdtagare är borta! Vi kände hur paniken växte och började leta överallt efter de. Efter två timmar var alla upphittade. Puh tack och lov. Men bara för att de var tillbaka hemma betydde det inte att de stannade där för vips så var tre stycken borta igen. En togs på bar gärning när denne var på väg ut genom centrum dörrarna.. men jag skulle bara.. var förklaringen hos alla. Ja vad skulle ni? Hur som haver så var det ganska roligt i slutändan och vi kom fram till att slutet gott allting gott..

Jag har också ett enormt sug efter att rymma. Frågan är bara om det skulle synas lika bra om jag rymde? Förmodligen skulle det vara några människor som skulle sakna mig men inte så enormt många misstänker jag. Ja jag hör själv att det låter lite bittert men inte mycket att göra åt just nu. Om jag skulle rymma så skulle jag rymma till ett ställe där det inte finns någon tid, där du har all tid i hela världen och där ingen säger åt dig att skynda dig. Det skulle inte göra något ifall det skulle vara varmt där också för värme är något jag tycker enormt mycket om. Men är det någon idé att rymma utan att veta om det är någon som skulle sakna en? Nej kanske inte så jag stannar kvar tills vidare.. hehe men tanken på att rymma är inte borta!

nej det sägs att du kan inte rymma från dina känslor och visst är det så, så även om jag skulle rymma helt fysiskt så skulle det förmodligen inte göra någon större skillnad psykiskt. För det som finns i mina tankar bär jag alltid med mig vare sig jag vill eller inte. Om jag inte får för mig att rymma från mina tankar och känslor?

Men som det är just nu så är jag för trött för att rymma så jag tar det en annan dag, kanske i morgon.

dåtid, nutid och framtid

2007-05-27T01:31:00.001-07:00

Det enda som dessa ord har gemensamt är nog att de handlar om tid. Annars så är de totalt olika. Det sägs att man ska leva i nuet, att man ska vårda det som man har och inte tänka så mycket på det som varit och det som komma skall. Hur lätt är det att göra så som man skall? Betyder det att man ska släppa allt annat bara för att tänka på nuet? Det finns ett välkänt citat också som speglar detta sätt att leva på..

Om man står med ett ben i det förflutna och ett i framtiden, då pinkar man faktiskt på nuet.

Ja så är det nog. Men hur lätt är det att följa detta sätt att leva på? Jag har försökt det ska ni veta. Jag har trampat hårt i marken varenda gång jag lyckas tänka på framtiden för mycket. Ibland kan jag sväva i drömmarna bakåt också, och tänka på allt som har varit. Jag har många minnen som jag kan ligga och tänka på i flera timmar. Det handlar nog mycket om en balans, att balansera sig fram mellan dessa tidpunkter är nog det viktigaste. Jag menar att jag måste väl få planera inför framtiden? Hur skall det annars sluta? Men å andra sidan kan man hävda att allt som från och med i morgon är framtid.

När jag tänker på min framtid tänker jag att där finns det hopp. Där kommer allting att bli bättre, men å andra sidan så är mitt liv inte så dåligt nu heller. Det är väl bara känslan av att vilja komma framåt med något. Just nu känns det som om jag bara trampar i samma spår om och om igen. Jag vill bli klar med min examen, ha ett jobb och hitta en bra lägenhet. Men men det kommer. Jag lever tyvärr hellre där än här.

I dag har jag lyckats leva i nuet hela dagen jag är riktigt stolt! Ändå så tror jag att det ska finnas en balans mellan dessa och att det är då som man kan säga att man är nöjd med nuet.